lisalyser

I helgen var jag på Stockholm Games. Det var en turnering för många olika idrotter. En av idrotterna var Goalball.Det spelades 3 olika slags serier. En serie för damer, var av 3 lag närvarade finland och de svenska lagen FSBU och IFAS, , en mixad serie där 4 lag närvarade och en elit serie där finland, Polen och de båda svenska lagen IFAS och Hammarby. I den mixade serien var Malmö med och Stockholms lagen Synliga, Brukarhuset och Hammarby deltog i.

Tävlingarna varade från Lördag förmiddag till söndag eftermiddag. De spelades i 2 hallar. Vi fick vara i den stora hallen hela tiden. De som var i mitt lag var Nicolina, Sofia och Åsa. Coacherna hette Emelie och Rolando. Första matchen spelades 11.30 mot Finland. Där förlorade vi med 7-5. Det var inte kul, men å andra sidan var det ett tag sedan alla spelade med varandra, eftersom jag hde flyttat till Kristinehamn och de andra hade brist på träningspass. Det var trots allt den första matchen på ett bra tag. Den andra matchen spelades 13.45. Eftersom vi förlorade den första matchen fick vi ladda om till den andra. Alla verkade vara revanchsugna och taggade. Vi vann matchen mot IFAS med 8-5. Jag gjorde 2 mål. Jag är jätte stolt, för jag brukar nästan aldrig göra mål på folk. Kul var det i alla fall. Eftersom det var så kort om tid mellan matcherna hann vi inte äta någon lunch, så efter duschen gick viväg till en pizzeria  Alla var så hälsosamma och tog en sallad.

När lunchen var uppäten åkte vi till ett ställe nära Gottlandsgatan. Där körde vi lite shopping, fastän få av oss hittade något. Åsa hittade lite klädesplagg men inte mer. Halloween var ju på lördagen, så alla affärer stängde tidigt. Vi hade 1,5 timmar att slå hål på. Vi hälsade på en vän till Åsa som bodde på Gottlandsgatan. Där fick vi träffa Anna, som var Åsas kompis och Emil som var Annas son. Hela laget tittade in, fick slå sig ner och prata med Anna och Emil. När klockan närmade sig sju gick FSBU ner till SRFs lokaler där vi skulle äta middag. SRFs lokaler ligger på Gottlandsgatan och Anna Bor i närheten av SRF..

Till middag åt vi lasagne och sallad. Där fick man lite bröd också. TIll dricka blev det antingen mineralvatten, fanta, coca cola, eller lättöl. Eftersom vi var där tidigare fick vi också ta maten tidigare och det var tur. När alla kom, kom de på en gång. Det var gott, men jag orkade inte en andra portion. Jag tog i stället ett extra bröd och blev mätt på det. Sedan blev det en liten efterrät och lite prat med nytt  och gammalt folk. Jag fastnade i Åsas och en till persons konversation om sjukgymnastik och hur man ska träna. De andra gick iväg en stund. De kom emellertid tillbaka och frågade om jag ville till Ica och handla med dem. Lite frisk luft gjorde ingen illa, så jag följde med dem och handlade för morgondagen. Anledningen till att vi handlade var att vi inte hade möjlighet att äta lunch mellan matcherna, det skulle bli för mastigt.

Väl inne på affären gick vi runt och samlade på oss olika varor. Bröd, riskakor, digestivekex, klementiner och juice. Det tog lite tid eftersom alla ville ha sina varor som de tyckte var gott. Men laget kunde tillsist komma överens. En taxi bestäldes och sedan åkte alla iväg tillbaka till hotellet. Jag var ganska trött. Jag packade ner det jag hade uppe, borstade mina tänder och sedan bums i säng. Åsa låg och pratade i telefon ett tag, men jag var så trött att jag somnade direkt. Jag hade inte sovit många timmar dagen innan.

Nästa dag spelade vi den första matchen, nämligen 08.45. Därför blev det väldigt stressigt. Allt man ägde, skulle ner i väskan. Frukosten skulle ner i magen, tänder skulle borstas och sedan ned till hallen. Snabbt med ombytet och sedan ner för uppvärmning. Vi skulle spela den första matchen, därför hade vi också möjlighet att använda hela hallen som vår uppvärmningshall. Vi blev klara och uppvärmda, men vad gjälpte det? Finland vann den matchen också. Jag mins inte med hur mycket, men kul var det inte. Jag vet att jag kunde gjort bättre och jag vet också att jag har saker att förbättrra. Jag kommer inte riktigt ner på golvet. Jag är mer i luften än inära golvet, vilket är helkonstigt. Det var bara att skita i den matchen och fokusera på nästa match.

Men nästa match förllorade vi också. Jag kom inte heller ihåg resultatet på den matchen. Men det gick rätt så bra med tanke på att Jag, Nicolina och Sofia var själva ute på plan utan Åsa. Jag gjorde första målet, på första skottet. Det kändes jätteskönt. Men någon gång under första halvlek släpte vi in ett mål och vid slutet ännu ett mål.Men trots det kändes det ändå okej. Alla i IFAS är ju ändå i det svenska Landslaget och de är äldre än oss, mer rutinerade. Någon gång under andra hlavlek tappade vi en aning. Vi släpte in några mål och för mig kändes det jobbigt. Man blir mer upphetsad och stressad eftersom man låg i underläge och ville ta igen allt om man ssläppt in. Åsa Kom in och gjorde några mål, så att det åtminstånne kändes lite bättre. Slutsignalen gick och matchen var över. Vi gjorde det ändå rätt så bra med tanke på att de var landdslags spelare, alla utom en.

2:an och 3:an spelade en semifina. Den förlorade vi också. Jag fick i alla fall lite ut av den matche, eftersom jag kunde utöva lite av den spelteknik jag lärt mig under landslagsträningarna. Jag kanske inte lyckas helt och jättebra, men det är vad utvecklingen är till för. Man ska ju göra misstag innan det blir bättre. Inte mins jag heller denna match hur den slutade. Jag fick också spela lite center på slutet när vi låg i underläge med några mål. Det kändes helt okej. Jag tyckte jag tog ganska många bolla, även om många inte var helt perfekta. Sofia var grym hon med. Hon tog också många hårda bollar och sköt också ganska många läskiga skott.

Vi tog en dusch, åt en lunch samtidigt som vi utverderade våra 2 sista matcher. Vi tyckte synd om oss själva och därför gick vi också in i godisfabriken och köpte oss lite godis. Vi hade inte lång tid på oss, så det blev ett hastigt besök. Vi kom precis när avlutningen var färdig. Men vi hade inte tid, för färdtjänsten var här och väntade på oss. Resväekor och packning kastades in i bagageluckan och snabbt iväg till Centralstationen. Jag sade hastigt hejdå till de som skulle åka till göteborg, alla utom Åsa som hade ett tåg senare. Jag själv skulle åka precis eefter Åsas tåg. Vi tog oss en fika på McDonalds och småpratade en stund tills det var dags att åka. Vi pratade så pass mycket att vi nästan höll på att komma försent till tågen båda två. Jag fick hitta själv till kundservice där min ledsager väntade på mig. Vi sprang snabbt iväg till perrongen och klev på tåget hem. Tågen blev till ett loktåg istället och därför skulle resan bli lite sen. Men så är det väl när det gäller SJ.

Om man vill se mer på resultaten kan man gå in på hemsidan:
http://www.sthif.org/viewpage.php?page=642

Tåget är sent igen. Varje gång man åker med SJ händer det något med tågen eller spåren. Första gången var det storm. Det kan jag hålla med om att storm kan man inte göra något åt. Man kan inte hjälpa att ett träd fallit över spåren. Det kan jag hålla med om. Men Vagnar som går i sönder, brist på fordorn, och tåg som spårar ur. Saker och ging verkar hända SJ varje dag. De måste spendera ganska mycket pengar för att fåihop alla grejer. Men det verkar inte så för att dwet just händer ganska mycket just då man är iväg. Kul är det inte när man kommer hem några timmar senare än väntat.  Man känner att man kunde spenderat tiden på något fviktigt och inte kan göra det som t.ex. städa eller sina läxor. Om man tittar utomlands som. t.ex. Japan är tågen inte sena mer än 90 sek. Så önskar jag SJ vore. De är ju mycket fler än

Under lovet skulle man kunna tänka sig att man skulle ta det lugnt och koppla av, göra det man känner för, dag för dag. Men sådan är inte jag. Jag använder lovet till en aktivitet, som om jag inte gör det på minga helger redan. Men men. Denna gång blev det ett höstläger i min hemstad Göteborg. De som engagerade aktiviteten var en förening som hette FSBU (föräldrarföreningen för synskadade barn och ungdomar). Många av mina vänner var ledare i aktiviteten och hade hand om olika saker.

Första dagen var väldigt stressig. Dagen för fullknökad med aktiviteter från Lunch då vi började till kvällen. Först var det judo efter en snabb lunch. Alla fick judodräckter att ha på sig. När alla väl fått på sig dem, samlades vi på judomattan, där en kort presentation gjordes av var och en. Vi var gnaska  många, de flesta från Göteborgs området.  Sedan var det en kille från Malmö, ungefär 13 år. Jag kommer inte ihåg vad han hette ännu sämre hur hans namn stavas. Sedan var det också två från Linköping. Jennifer och Albin hette de. 14 repektive 19 år.  Vi hade träffats någon gång innan, så jag kände i princip alla, alla utom Malmö killen. IEfter presentationen körde vi uppvärmning.  Det gick lite långsamt, men det berodde på att övningen hade flyttats till den yttersta kanten på mattan. Problemet var att de löpande som skulle på utsidan nänstan höll på att springa n i massor med pelare som stod precis utanför mattan. Men till sist gick det bra.

Efter Judon gick vi till en idrottshall i närheten och körde boxning med mitsar. Det var jättekul!! Den som instruerade oss hade gjort detta tidigare med oss, så det var inga problem. Jag fick köra mot Kristoffer. Det kändes verkligen bra. Att pumpa ut sig och ge allt man hade för att få ut sin ilska och allt annat man hade i sig. På slutet körde vi stationer. 20 sekunder på varje station och där kunde man köra i sin egen takt. Man fick köra upercuts, krokar, raka och lite sparkar.Sedan växlade fi. Det var min tur att hålla i mitsarna närandra slog. Det var jobbigt, men det var bra träning för axlarna.

Vi duschade snabbt och åkte sedan med spårvagn till en McDonalds i närheten av en bio. Där satt vi och åt våra burgare repektive sallader och sedan snabbt iväg ännu en gång. Vi gick till biografen precis i tid för att få våra biljetter och meer information om filmen och våra hörlurar som vi skulle andvända till Syntolkningen. Vi fick några minuter på oss att köpa det vi skulle ha till filmen.Det var en lång kö och vi fick turas om att stå i kön för våran grupp för att det skulle gå så snabbt som möjligt. När vi alla betalat gick vi iväg. Jag höll på att glömma drickan vid disken, så jag sprang iväg tillbaka till kön och tog min dricka.

Väl inne på bion fick vi våra hörlurar fill syntolkningen. Vi satte oss på våra platser och väntade på att filmen skulle börja. Filmen hette Patrik 1,5. Den handlade om ett homosexuelt par. Paret hade levt tillsammans i några år och ville gärna adoptera ett barn. Socialen gav tillsist tillåtelse att adoptera och får då ett brev där Patrik 1,5 år ska bli deras barn. Det visar sig vara helt fel. Han som skulle vara deras lilla patrik visade sig vara 15 år och inte 1,5. Tonåringen är en rebell och har begått ett antal brott. Han är dessutom en homofob vilket gör det ännu svårare för det homosexuella paret. Den ena i paret börjar fatta tycke för Patrik men den handre har svårt att komma överens med tonåringen. Det blir bara värre och värre. Till sist tvingas personen som inte tyckte om Patrik att flytta. Patrik visar sig kunna ganska mycket, även om det inte verkade så i från början. Han fick bli kvarterets trädgårdsmästare. Han själv blev också mycket trevligare när han var tillsammans med Göran, den homosexuelle som haft medlidande från början när Patrik dykt upp. Det var i princip hela filmen

Nästa dag var det återigen judo. Men innan dess åt vi frukost och packade ihop våra grejer, för det skulle tydligen vara något under dagen efter oss och dessutom behövdes mattan vara fri eftersom vi också skulle köra judo. Vi värmde upp som gårdagen, och som igår fick vi lära oss lite fasthållningar och lite kast. Det var kul, för det var ett tag sedan jag var med. När timman var slut duschade vi av oss en snabbis och sdean åt vi lunch. Det blev Potatis och köttbullar med lingonsylt och brunsås. De andra skulle sedan bort för att förbereda sig inför klättringen. Jag var inte med för jag skulle på läkarbesök.

På kvällen körde vi lite goalball. Vi värmde först upp och sedan delades vi in i tre lag. Jag var tillsammans med Sofia och Jennifer. Nicolina var tillsammans med Sandra, Louise, och Lovisa. Albin Kristoffer och Kristoffers Kusin Kristan var i ett lag. Första matchen blev det lika. Jag tror det blev 1-1 eller 2-2. Barnen fick också spela. De var uppdelade i 2 lag med fem eller 6 i varje. Det var kul att se dem spela. De spelade i mellan de äldres matcher. Den andra matchen vann vi med 2 eller 3 0 tror jag. Killarna sköt hårt men vårt lag fixade det. När alla matcher var spelade tog vi en härlig lång dusch och var samtidigt sociala mot varandra. Men vi tog det inte så långsamt som Albin  och Kristoffer. Och folk som brukar säga att tjejer är långsamma. De var tydligen upptagna med att prata musik och film. Snacka om långsamma. De gick några steg innan de måsgte börja prata igen. Men tillsist kom vi ner till judohallen där en slags avslutning skulle ske.

Vi fick först i oss lite kvällsmat. Albin och Kristian fick i sig 6 eller sju mackor med prickekorv på. Att de lyckades. Det var dubbelt så mycket som jag. Kristian växer ju å andra sidan. Det var deras kvällsmat. När det var dags att ta fram mys godiset hävade de i sig en kartong popcorn också! Att man lyckas! Men de är ju killar också. Under tiden fick man höra olik uppträdanden och lite roliga historier. Det var mest barnen som berättade. Det var alla möjliga historier, från bellman till norman historier och säkert mång fler som jag glömt av. Sedan var det läggdags för de yngre. De äldre kunde vara uppe längre om de ville, bara de kom upp nästa dag då de skulle upp Jag var ganska trött, så jag lade mig vid 12.

Nästa dag var det den sista dagen. Efter frikosten körde vi lite judo som dagen innan. Men det här judopasset var lite längre. När alla värmt upp, lärt sig och repiterat de fasthållningarna och kast, brottats lite fick man se hur synskadade tävlar judo. Sedan satt alla på en rad och blev uppplockade för att köra någon minut eller två mot någon som var lika stor som en själv. Jag fick köra mot Kristoffer igen som på boxningen. Kristoffer hade otur och förlorade bara för att han pratade med publiken. Det var 3 poäng. Det var lite synd, men jag vann. Jag fick till en fasthållning på honom också. Det var synd att han tog sig ur. Hade känst väldigt bra om man vunnit med 10 poäng.

Judon tog slut. VI åt lunch, korv med bröd och lite pasta och grönsaker. På eftermiddagen gick vi tillbaka till idrottshallen för att köra pilatesfotboll. Det blev 5 lag och alla små var uppdelade i lagen. Jag tyckte synd om dem. Tänk om de hade blivit påsprungna eller tacklade regält. Alla de stärre sprang omkring som man gör när man spelar fotboll och särskillt pilatesfotboll. Jag kom inte ihåg hur matcherna gick och vem som vann och så. Men det var kul så länge det varade. När det tog slut gick alla och duschade och sedan upp till ett mellanmål. Arrangörerna sade hejdå och önskade att de skulle komma nästa år också. Kaos och tumult varade ungefär i 45 min innan alla hade gått och jag själv stod vid judoklubben och väntade på sjuss. Lägret var kul, men det tog på krafterna. Undrar hur det kändes för de som arrangerade det. De måste varit helt slut Jaja. Det var kul i varje fall