Rubirk? Vad är det?

Rubrik. I detta inlägg finns det inte det i alla fall. Och om man frågar varför? Så kan jag inte bestämma mig. Och om ni frågar varför denna rubirk? Varför inte? Så! Från ett ämne till ett annat.

Vardagliga händelser:
Är förnärvarande i Göteborg och tillbringar mitt sportlov med att göra ingenting. Kristinehamn har tydligen vecka nio. Lite ovanligt för min del eftersom jag tillbringat vecka sju de senaste 12-13 åren. Inget händer hämma. Sitter och degar framför datorn. tar det lugnt. Men inte länge till. Jag var nämligen så duktig att lämna in min datorn koll. Har fått en massa blue screens. Måste få den kollad. Men hissen gick inte ända upp för mig den här gången. Jag ska ha tenta nästa fredag och ajg behöver saken för att kunna göra den. Vad som är ännu bättre (inte) är att jag bokat min biljett så pass sent att jag inte kan få tag i datorn under torsdagen och under fredagen är det för tidigt för mig att få tag på den, för vi ska fara ungefär vid sjutiden på fredag. Så en massa följder måste jag fixa till:

1  Ringa tekniken i skolan för att be honom bli klar innan fredag och helst innan eftermiddagen.
2  Ringa till elevhemmet och be på mina bara knän att någon hämtar datorn under torsdagen så att jag kan använda den på fredag.
3  Gottgöra dem på något sätt...

Jaha. Nu är den hemligeheten ute i världen. Nu återstår bara handlingarna kvar!!! :-D

Lisas egna tankar: (Hoppa över om det är ointressant)
Next topic! Vänta ska kolla vad som finns... Hmm...Inget, inget, inget, inget, Kina, Inget, Kina, Inget, Mat, Inget, Läxor...

Det är inget kul att inte prata om något eller att prata om tinget inget. Mat orkar jag inte prata om. Åt just. Läxor? För tråkigt. Kina? Det enda som återstår. Det enda roliga

OKEJ!!! KOM TILLBAKA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! NI SOM LÄSER!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Next topic: KINA!!!!
Jag och familjen ska åka till Kina i sommar! Vi blir borta en månad. Avresa på min födelsedag och hemresa när mamma fyller år. Pappa fyller år när vi är där!!!! SÅ EN TRIPPEL FÖDELSEDAG!!!!!!!!! Inte bara det!!! Vi kanske ska till Taiwan!!! Innan dess har vi nog besökt Hongkong, Peking och Shanghai!!! Ska bli skitkul!!! Länge har jag väntat på att få resa dit. Nu i sommar får jag äntligen resa dit!!!!!

Okej läxor.
Allt är inte idylliskt här, så måste dra in lite tenta och läxor. Vi har tenta under lovet och under påsklovet nästa gång. Det suger rent ut sagt. Men som läraren sade: "Vi på universitetet har inte lov." (Glädjedödare) Aja. Men bara för att han är en glädjedödare betyder det inte att han är en dålig föroläsare. Han har blivit en hjärnskrynklare också. Inte nog med det han ger oss böcker som vi ska läsa. Det är inget dåligt. Bara hjärnskrynklande. Läs boken världsbilder så vet ni vad jag menar. Intressant är det i alla fall. Det är nästan ett under att man får ihop sina egna åsikter efter alla perspektiv som slåss om hjärnans uppmärksamhet. Följden blev att jag inte blev färdig med min uppsats, så jag måste sitta hemma under sportlovet och göra den färdig. Jättekul!!! (inte) Tja. Jag kan ta det för sportlov för hjärnan. HAHAHAHAHA!!!!

Så diskutera konseptet Inget eller lämna inget bakom er. :-)


Allt möjligt skit jag kan komma på att skriva.

Ja egentligen vet jag inte vad jag ska skriva om. Det var förra veckan som jag gjorde ett inlägg och jag har inte haft mycket att tänka på som jag skulle kunna tänka mig att skriva om. Eller jo. Det kanske jag hade. Det blev bara inte av. I alla fall. Den senaste veckan har jag ägnat mig åt att göra läxan, vardagliga saker. tagit lugnt i helgen för en gångs skull. Jag har kollat på tv och lyssnat på radio. Det är faktiskt ganska intressanta program. Som t.ex. Upppdrag granskning.

I förra veckans program var det en som hade någon neurologisk sjukdom. Symtomerna var typ massor med ryckningar. Man går och slår påväggar och lite andra saker... Det låter konstigt. Om det är någon som har sådantt, och läser mitt inlägg, ta inte illa upp. I alla fall denna människa, kom inte ihåg vad han hette, hade så våldsammaa ryckningar att han inte kunde klä på sig och av sig själv, duscha själv . Vardagliga saker kunda han helt enkelt inte klara av ensam. Han fick alltid hjälp av omgivningen. En dag fick han veta att man kunde göra en operation och få bort den sjukddomen han hade. Han gick till försäkringskassan och fick ett löfte på att försäkringskassan skulle betala hela operationen. Operationen kostade jätte mycket och dessutom gjordes den inte i Sverige. Han fick resa till Turkiet och göra den. Men väl i Turkiet, uppstod förståss fler problem. Han fick vänta där i några veckor.Till sist gick ansökan ompengar ut och han fick betala hela operationen själv. 300.000 kostade operationen.  Det visade sig att Sverige bara behövde ringa ett samtal till TTurkiet och berättaa situationen. Till sist betalade försäkringskassan i alla fall.

Ganska intressanta grejer som sagt.Radion är ganska bra den med. Diskusioner om nedladdning och andra grejer förs. Om det är olagligt att ladda ned och sådant.... Jag tar inte ställning till det..orkar inte. Måste göra min läxa nu..


Senaste dagarna.

Jaha. I helgen reste jag hem till Göteborg. Och även om Rean är snart över finns det ju lite grejer att titta på. Skor till exempel. Jag är beroende av nya skor. Vill ha ett par nya som håller mer än ett år. Och lite variasion skadar inte heller. Men icke då. Hela helgen ägnade jag mig åt att kolla på skor. och lite andra grejer. Jag säger det. Små personer har väldigt mycket fritt val, eftersom urvalet och antalet exemplar är mycket mer för de som är smala. I alla fall. Antingen var skorna för små eller så var det för stora. Ett par skor blev det däremot, men det var ett par sommarskor, dock väldigt sköna, men inte sådana skor som ska passa till vintern. så  jag får väl vara nöjd med dem.

Jag åkte ju inte bara hem för att shoppa. Jag hade en läkarundersökning också. Jag skulle in på ett sömn labb på söndag kväll. Där skulle massa elektroder kopplas in i mig. Det var inte skönt. Till sist var man så bunden av att man inte kunde röra sig hur man ville. för ska man sträcka på handen tog det stopp halvvägs och ska man lägga handen på magen träffar man på en massa sladdar. Den ända sladden jag tyckte om var sladden till mp3 och mina öron. Allt annat var inte skönt.  Jag var klar vid 10 tiden nästa dag. och redå att åka hem till huset.

Att åka hem till Kristinehamn var då inte kul. Resan tog ungefär 5 timmar, med 40 minuters margenal. eller kanske ännu mer. Jo mer var det nog. Tåget kom försent. Igen.  Men det är ju typiskt SJ! Att de lyckas. Det förvånar mig nästan att de inte konkat under dessa dåliga tider. Vad som gör det ännu irriterande är att jag kanske inte får tillbaka mina pengar. SJ har någon slags ersättning ifall man kommer försent efter en timme. Men grejen är att jag kanske kom precis på eller kanske till och med lite innan. Surt är det i alla fall. Under tiden SJ  var sen stosade jag omkring och frös eftersom sationen var fullpackad med folk och inga sittplatser kvar. TIllsist orkade jag inte med skiten längre och gick in till pressbyrån och köpte mig ett soduku block och underhöll mig med det istället, tills tåget kom.

Tråkigt blir det också nu till helgen. Kil får inte åka till Malmö Open för att det tydligen var internationella lag före. Men var det verkligen det? Vem vet. Kanske det var för många svenska lag redan. Vore kul om man kunde åka med. Jag hade inget emot att spela lite. Men va fan. Det kommer väl mer turneringar. Var bara lite synd att man inte kunde spela i år, eftersom jag ändå inte skulle åka skidor.

Läxor väntar, rummet ska städas smutsiga kläder ska tvättas och mat ska lagas så det får vara för den här gången.
/ Lisa

TV program: Sveriges sämsta bilförare.

Jaha. Nu sitter jag framför tv:n och tittar på egentligen ett meningslöst program, nämligen Sveriges sämsta bilförare. Men om man ser från det andra hållet, är det ganska kul. Hur korkat det kan bli på vägen. Ambulanser och brandbilar som susar omkring medans föraren gör en massa farliga och ofarliga misstag. Jag skulle i alla fall inte åka med de förarna. Nog för att man vart med om några händelser, men de som kör på Tv programmet är ändå för lyckat för att ha ett körkot i handen. Hur de lyckas få ett körkort är ännu större fråga som jag inte kan föreställa mig om. Men jaja. Något sätt lyckades de få den. Ja. Man kan lugnt säga att man får en massa tips som man inte ska göra för de som ska ta körkort. Eller så får man en massa skräckupplevelser så att man inte vågar köra bil. I vilket fall. Väldigt roligt när man ser alla reaktioner på deras färder. Skrik och uppspärrade ögon, inklusive den förundran över hur folk i programmet lyckas få ett körkort.


(Övrigt)
Jaha. Utöver detta tv program sitter man då och håller på med sin uppsats angående frågan om vem man är. Och man ska inte skriva man. Det blir ju för tråkigt i uppsatsen,, så större delen av uppsatsen får man då redigera.

Spelade lite goalball också. Det är tråkigt att resan ska kosta så mycket. 100 spänn tur och retur. Och ska man köpa kort för värmland kostar det 720 spänn. Man blir ju rånad när man är en fattig student!!! Så mycket åker inte jag! Det finns inget mellan ting heller. Antingen biljett för biljett eller ett jävla dyrt kort. I och för ig, kan man göra massor med det kortet.
Men vad gör man i resten av värmland?

 morgon åker jag hem igen. Var hemma i helgen i Göteborg och spelade lite goalball. Men goalball blir det inte ihelgen. Det blir en läkar underundersökning och kanske lite fritid.. Men kul blir det inte. Gillar inte sjukhusundersökningar, gillar inte sjukhus överhuvudtaget. Men undersökningen måsta görassm och så får det väl bli.

(Sveriges sämsta bilförare)
Jaha lite tv program igen. De ska tydligen hantera en GPS.  Snacka om att de är helt förvirrade. Men jaja. Jag är ingen bilförare och det är de. Så jag ska nog inte säga så mycket. Men att hantera en GPS är väl inte så svårt. Eller? Fast att köra bil kan ju ge panikkänslor för vissa folk



Jaja. Tillbaka till min uppsats, så jag blir färdig någon gång.

Skoluppgift.

Ja. Den här dikten som jag skrev, eller tankarna kom egentligen från bildn när jag satt och målade. Men den har en koppling mellan min skoluppgift på universitetet och känslorna som jag fick då jag målade. Varje dag gömmer översakningar, känslor, erfarenheter, som man inte är medveten om. T.ex. Att måla. Det var något jag tydligen tyckte var kul, något jag ville hålla på med och inte vile sluta. Även om jag inte vet hur jag gör bilderna och olika tekniker som många konstnärer vet, tyckte jag ändå att det var kul.

Men ändå. På universitetet pratade vi om personligheter och sånt. Snarare om människan och jaget. Vi fick se på en film där många moraliska frågor. T.ex. Är rätt att ge livstidsfängelse till en man som dödat för 20-30 år sedan? Personen i fråga var en SS officer under andra världskriget. Men folk började ställa frågan: "Är han samma person som han var då?"  och var det rätt dåå att ge honom fängelsestraff. Han var ju inte samma person påstod man.  Massa sådana moraliska frågor och filosofiska frågor om människan,. Kunde personer förändras och vad är Jaget? Är det minnet,, själen, medvetandet och sådant. Intressant är det i alla fall. Många frågor kan besvaras genom religion, men inget vet det rätta svareet och ingen kan helt säkert veta heller.

Jaja. Allt jag kan göra är väl att kolla upp vad jag tror och vet. så det får väl bli det. Men intressant är det i alla fall. Skriv gärna vad ny tycker och tänker. I och med mina tankar och känslor som förändras varje dag är jag inte ens säker på vad jag känner och vill i framtiden. Många saker vill jag göra och allt är roligt på samma gång och på sitt sätt. Så jag får väl se vad som händer. Men det börjar närma sig höst och även om det är långt kvar, går tiden så fort att man inte vet vad som kommer att hända. Man måste hitta på något och det kan vara bra med flera intressen.

Hoppas ni vet vad ni vill göra. Jag får brottas med mitt jag ett tag och se vad jag vill göra i framtiden.

// Lisa

Veckan som gått!!

En ganska händelserik vecka. Måndagen var ändå rätt så lugn. Min sinte vad som hände då. Ny vecka, seg på lektionerna. Jätteseg. Jag tror jag vaknade och somnade flera gånger under dubbelpaset som var två timmar. På eftermiddagen hade jag bild. Där höll jag på med något nytt. En passtell målning hade jag tänkt mig. Jagtänkte måla lite gräs, en sol, en blå himmel och ett träd. Men jag hann inte så långt. Jag kom bara till gräset och solen. Men så tog det också lång tid att hitta de färger som jag vill ha. Det var speciellt svårt att hitta den blåa fären som jag ville ha. Antingen fanns det bara mörkblå och turkos.

På kvällen körde jag in lite tävtt och lagade mat. Mins inte vad jag åt. Jag tror det var omelett som jag fixade ihop med lite ingredienser från kylskåpet. Under hela kvällen läste jag också en bok med min Daisy spelare som jag bad omkring.

Boken var jättebra. Den handlade om en dokumentär filmare som hittar sin mamma död i sin mammas bostad. Ite långt därefter kommerv mördarna tillbaka och tar något de vill ha från Evan (dokumentär filmaren), något från hans dator. I alla fall. Sedan hade mördana tänkt mörda Even också, men någon kommer och hindrar dem. Personen (Gabriel) som skrämde bort mördarna försöker hjälpa Evan, men Evan är för envis och flyr gång på gång från Gabriel. Till sist får de tag i Gabriel istället, men inte Evan. Evan förstår inte vad som händer, men närmar sig svaret ju längre man kommer in i boken. Panik hette boken i alla fall och mycket spänning har den. För en däckare är det ganska mycket pistoler. CIA är inblandade i den boken Den var bra i alla fall.

Samma kväll började jag på någon Nesser bok, kommer inte ihåg titeln.  Tisdag var en rätt okej dag. Hade lite lektioner och slutade ganska tidigt. Hade elevråd efter lunch och husmöte när klockan närmade sig 4. Jag åt lite rester från gårdagen och kollade på vem vet mest vid 7-tiden på tvåan. Handlade gjorde jag innan dess. Jag missade lite av vem vet mest så det var inte så kul. Det har blivit en del av vardagen. Varje dag klockan 7 på kvällen. Några på elevhemmet samlas alltid framför tv:n och testar sina kunskaper framför tv:n. Ibland lyckas man svara på någon fråga hrä och var, och då blir man överlycklig. Efter det har jag funnit tiden för träning, inte mycket träning. Lite hopprep, situps, magövningar och stretch övningar för ryggen. Ryggen ansträngs tydligen väldigt mycket, så får anstränga mig att stretcha lite mer. så att ryggen mår bra. Ryggen ska jag också träna upp.  Gjorde inte så mycket mer den kvällen.

Onsdagen var ganska jobbig. Några lektioner först på förmiddagen. Ett syobesök gjorde jag sedan efter lunch. Fick ganskea mycket att tänka på när jag gick därifrån. Klockan halv 3 gick jag på bilden och forsatte på min bild. Hade åter igen problem att hitta min blåa färg. Jag hittade vatten pasteller istället för oljepasteller. Frågade minst tre gånger innan jag började måla med vatten pastellerna. Lite senare på kvällen frågade jag om man kunde blanda färgrna och det kunde man tydligen inte. Så nu är min teckning inte så bra. Kanske får göra om den. På kvällen gjorde jag lite mat. tvättade lite och kollade lite på Vem vet mest.Lite senare hoppade jag lite hopprep. Det negativa var att jag fastnade i samtal med camilla och jag som förra månaden fastnade i samtal hela natten. Det börjar bli en vana. Måste sluta med det, men under Torsdagen hände inte särskillt mycket. Försökte hålla mig vaken eftersom jag var vaken hela natten. Så dagen blev att försöka hålla sig vaken. Den vanliga kvällsrutenen och sedan i säng i god tid innan tolvslaget. 

Vaknade tidigt och snosade en kvart til efter klockans ringning. Åt en snabb frukost och sedan iväg till universitetet.  Vi började en ny kurs.Läraren var cool. Han hade intressanta föroläsningar om jaget. Lite filosofi aktigt. Det var kul. Inget rätt eller fel och inget bestämt. Det är nog min grej det. I alla fall. han var ganska organiserad och att fika medans man kör lektionen tyckte jag om. Vi kollade också på film. Det var lite jag inte förstod, men det är väl alltid något. Sedan pratade de tyska. Men det fick jag hoppa över. I alla fall. Vi slutade lite tidigare också eftersom vi fick klara uppgifter.

Så det blir plugg i helgen för tenta väntar om två veckor. Ska försöka göra ett schema för min tid också, så att jag inte behöver jobba ijäl mig.

Jaja.intressant ska det bli när kursen är igång. Får se om man kalarar den.
/ Lisa

Seamesiska tvillingar.

Hej hej!
Nu är jag här igen och skriver. Förhoppningsvis är det något roligare än mina problem från universitetet och mina skoluppgifter

Såg alldeles nyss på ett program med Seamesisk tvillingar, om hur de hantera vardagen i sitt liv i USA. De är verkligen speciella. Hur de hantera saker är lite... vad ska man säga. Ofattbart. Tänk er ett liv där man alltid är ihop. Man har en kropp, två huvuden, två hjärnor med en hel del olika åsikter. Tänk då lite djupare in i livet.  Man ska välja yrken, göra två prov, hitta en kille. En av dem kanske vill flytta hemifrån. Tänk  hur problematiskt... För de kanske de inte är det. De är det inte om man ska utgå från deras attityd i programmet. Men för mig... FÖr mig är det bara att flytte ut om jag inte vill. Tänk när de ska skaffa barn.... De har ju bara ett könsorgan., även om de såg sisg själva som två individer i en kropp.

Det enda jag tyckte synd om dem för var för att folk filmar utan tillåtelsse. De är säkert inte många siameser i världen och än så länge har de rätten att anse att det är deras sak att avgöra om folk får filma dem eller inte. de är ju faktiskt en av dem få i världen. Nu låter det som om de är djur. Men så är ju inte fallet. Bara det att folk behandlar dem som sådana. Visst de är speciella, men det betyder inte att folk behöver filma dem varje gångg de är utanför sitt hem. De är ju också människor och de har ju också känslor. Det är inte heller samma sak som att filma oss som inte är siameser. Vi är jju en i mängden och de är inte dem. Många

Inget illa talat om siameser.. blev bara lite konfunderad på alla grejer de gör, på hur de ser på saker och ting. De fick ta körkort också i den filmen och de fick ett var sitt. De kontrollerar tydligen en kroppshalva var. Bara tänker mig. typ om de kör för snabbt eller bryter mot någon regel inom bilkörning. Vem ska få böter och sådana grejer. Och sedan när man ska ha gymkort. Visst de kontrollerar var sin kroppshalva, men man kommer in på ett.

Jaja. Det är väl deras saker att bry sig om. Vill bara ha ett grepp om hur de tänker lite. Även om mamn har sett det på en dokumentär. Det käns bara så taskigt att filma någon som är speciell, för att man är funktionshhindrad eller någon annan känd individ för den delen heller. Man är inget djur och man har rätt att ha inte bli filmad för någon anledning. De har en speciell rätt eftersom e är säkert några på 6 miljarder och mer invånare på denna jord. Vilka idioter / Lisa

KLAR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

KLAR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
FÄRDIG!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
FINISHED!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
DONE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Tre dagar av hårt arbete.Tre dagar sittandes vid datorn i säkert flera timmar, vet inte hur mnåga men många. TRE DAGAAR. jag kan själv inte fatta det, kan inte ta in det. KLAR KLAR KLAR!!!!!!!!

Skickade iväg komplettringen klockan 11. och sedan dess har jag hoppat omkring i mitt rum med hög msuik och skrikit för full hals. Tänk om det hade bott någon där under. Stackars tant. Då had hon säkert blvit förskräckt av mitt oväsende. Antingen av min höga musik eller mitt höga skrik. I vilket fall blir det inga leksor i dag eller i morgon. Denna dagen ska vara fri! Fri från all universitetsarbete och fri från skolarbete över huvudtaget. Jag har jobbat i tre dagar, var av i natt jag var uppe till halv fem för att fixa det som behövdes göra. 4 timmar senare går man upp och kontrollera det sista och sedan shoff iväg med arbetet.

Känns jävligt skönt att ha fixat detta. Nu är det upp till läraren att godkänna mig eller kugga mig. Jag försökte klara allt. Dubbel, trippel och även frippel kollade grejerna. Vet inte om det heter frippel, men ändå. Trolige är det här en massa skit som jag skriver men va fan!

Efter 3 dagar är jag trots allt:
KLAR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
FÄRDIG!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
DONE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Stackars hundar!!!

Nu har jag tittat på uppdrag granskning. Vad hämska bilder man får se där! Helt sjukt hur folk kan göra mot hundar och andra djur för pengar som morötter. Tänk om hundarna hade gjort så mot oss eller något sådant tvärt om. Då hade vi fått känna på det riktigt på riktigt också. Snacka om att vara oschyst och elakt av peronerna som gjorde så som man såg på dagens avsnitt. Men men det är inte lönt att jag säger att det var dumt och elakt av demm. Jag måste förklara det också.

Dagens uppdrag granskning handlade om hundar. Inte vilka hundar som helst. Hundarna påstods vara från gatan och hemlösa som en idiell organisation har hittat och tagit hand om. På senare tid hade hundarna fått tillfälliga hem hos den idiella organisationen och ville att folk skulle köpa en hund som råkat illa ut. Det ska tilläggas att organisationen kom från Spanien. Folk från Sverige hittade Organisationens hemsida och köpte en lämplig hund som de ville ha. Ett tag senare kommer hunden från Spanien. Men hundarna ser inte att må bra ut. Varför undrar man då. Tydligen hade de rest ned till Spanien och undersökt det lite närmare. Gissa vad? Hundarna levde trångt och smutsigt. Det var dessutom flera hundra hundar som sprang omkring. Ingen i organisationen har någon som helst koll på hundarna, ifall de är sjuka eller något alls. För i spanien anses hundar inte vara av betydelse. Tydligen var det så för ledaren för organisationen. Pengarna verkar vara viktigare än mänsklighetens och naturens säkerhet.

I alla fall. Folk från Sverige köpte sina hundar och så småning om kom hundarnaa. Men som sagt mådde hundarna inte bra. Programmet visade hundarna i sina hängg och smutsiga områden. De visade hur transporten gick till, vilket var 2 hundar i kattbur i en Renau bil. 14 st hundar i en sådan bil. Tanken är nästan ofattbar. När de kom till Sverige fick de nya ägarna gå till Vetterinären och kolla upp vad det var för fel. En del var det allvarligt och en del hade i princip ingenting.Så uppdrag granskning undersökte alla hundpass som man ska ha till hundar.  Det visar sig vara förfalskade de flesta av dem. Ledaren för organisationen hade skrivit dem själv och Vetterinären gav stämplar. När beviset väl var framtaget får man höra denna Julie som är ledare för organisation. "Jag har inte tid." var de flesta replikerna. Yeah sure!  Då får hon väl ta sig tid. Mycket pengar har strömmat in i organisationens konto för gåvor och skänke för att hundar ska ha det bra. Men inte ett enda halsband ser man under filmen som folk skänkt pengar för. Allt den där haggan tänker på är ju som sagt pengar. Och även om man hon  förnekar det kan man se det genom alla hundar hon inte bryr sig om.

Det är hur som helst sjukt vad folk kan göra med hundar och andra djur för pengarnas skull. Det är nästan så att man önskar den där haggan en sjukdom som hundarna har. Det är taskigt av mig att säga så. Men det är så taskigt mot hundarna och hade man sett de bilder som visades kanske man skulle hålla med mig. Hur som helst. sjukt är det. Det är nog bäst att jag går och gör något innan jag dröjer mig allt förlänge här. Inte för att det inte är roligt. Men det verkliga livet väntar... Var snäll mot hundar....

Att skrivva...

Nu är man tillbaka igen. Och skriver gör man. Så fingrarna glöder. Som igår är det den där dumma komplitteringen som spökar i sinnet. Vad du än gör blir fel och man är rädd att det inte är nog. Ämnet är ungdomars sexvanor, moral kring sex, kulturkrockarna för många ungdomar och porr som man kan hitta i väldigt många ställen. I artikeln ska man följa lite regler, som har med citat att göra. Det är tydligen viktigt att kunna sådant i universitetet. Man ska också kunna skilja på fakta, påstående och värderingar. Man ska på något sätt argumentera varför citaten är som de är. Problemet är att man får inte skriva varför de är som de är utan det ska synas i en flytande text som man själv skapar. Bortsett från citaten ska man kunna göra fotnötter, göra en korrekt litteraturlista och lyfta fram 2 frågor som artikeln inte pratar om så mycket och analyserar lite kring frågorna. I dag spänderade jag hela förmiddagen fram till nu kl.18.45 och hela gårdagen och skrev på kompliteringen. Hur folk lyckades skriva allt det där under en tenta är lite bortom min förmåga. Egentligen har vi hållt på med det hela hösten i universitetet men det verkar inte stannat kvar i mitt huvud under julen. Nu har jag bara uppgift 1 att komplittera. Jag  hoppas jag klarar den också, för texten är ganska svår, med svåra ord och sånt. Fast jag har ändå ett hmm om vad det handlar om. Frågade en klasskamrat till mig och hon fattade inte heller. Men hon läste upp det hon skrev på sin tenta och jag förstod lite vad det handlade om..

Snart ska jag se på "Vem vet bäst. Det är ganska kull. Brukar inte se på så mycket tv program. Men den är ganska rolig, eftersom man kan testa sina kunskaper lite. Efter det hade jag tänkt att kolla uppdrag granskning. Det var en intressant grej där om några hundar som kom från Spanien, som påståtts vara helt friska men inte var det. I alla fall. Jag får se hur mycket jag kan titta. Jag har ju som sagt också en uppgift till att skriva färdigt och jag måste vara färdig med den tills på fredag också. // Lisa

Att skriva... Det finns där men ändå inte.

Att skriva är kul och ännu roligare är det när det funkar. Det bara kommer, inget tänkande behövs och ingen planering behöver följas, som tillexempel på bloggen. Allt kanske inte kommer automatiskt eller på en gång, men någorlunda snabbt.  Problemet är bara då man ska skriva, ska få in en uppsats eller något liknande eller något annat, är orden som bortblåsta och en planering krävs för att man ska kunna utföra den. Men å andra sidan är det inte kul att vara skitduktig eller har mycket att skriva om.... Undrar var man får insperationen ifrån så...

Jaja. Det var egentligen inte så mycket jag hade att skriva om.. men ändå lite och en sak att koppla på när man har en komplittering att fixa tills på fredag. Huvuder är seriöst tomt på idér och jag kan varken göra ut eller in på den texten jag ska skriva.... men det kommer väl så småning om hoppas jag... Hoppas bara jag klarar det tills på fredag.


Barn.

Hej Hej!
Sitter här och läser lite bloggar. Kan lika gärna skriva en nu när jag inte kan sova. Klockan är halv 2 nu när jag skriver detta och i morgon ska jag upp tidigt. Men det hr egentligen inte med rubriken att göra.

Ämnet bar: Små söta, gulliga ungar ända upp tills de är 5 år enligt min mening. Men söta gulliga och små barn kan också vara enormt irriterande. Skriker, gapar och skrattar så det ekar vart de än går. Visst kan barn få vara barn, för det är inget fel att vara barn. Men i ett tåg av alla ställen.

Jag reste hem till Göteborg idag på eftermiddagen. Resan var alldeles för vild och högljudd för mina öron och alldeles för vild och högljudd för mitt huvud att klara av. Resan var ganska lugn i 30 och endast 30 minuter, tills man kommer till stationen Karlstad, där en familj kliver på med någorlunda lugna barn. Jag kan ta mig en tupplur medans tåget rular iväg till Göteborg. Men inte länge får man en tupplur. För plötsligt vaknar man med av ett högljutt skrik från en unge som halvt skrattar och halvt skriker halsen av sig. Visserligen kunde jag tänkt på en MP3, men MP3:n had valt just det tillfället att vara död. Efter ett antal DÅLIGA försök från föräldrarna och ett antal minuters hopp om att få en lugn kupé går jag och  köper kaffe. Jag kommer tillbaka ungefär 10 minuter senare och gissa vad ungarna gör???!!! De håller på att skrika, skratta och gapa över hela kupén. Föräldrarna gör inte ett jävla skit. Allt de kan säga är "Tyst nu!" Eller "Lägg av med det där." Inte anstränger de sig att skrika åt dem att hålla käften. Jag satte mig i andra änden av kupén och fortfarande kunde man höra barnen gorma. Ett sista hopp var bistrovagnen som tur hade ett antal platser lediga. Där fick jag sitta resten av resan och jobba lite med mina läxor, dricka upp mitt kaffe och en stunds lugn och ro.

Jag ska i fortsättningen ha min MP3 laddad för alla tågresor och alla föräldrar bör ha en laptop med några filmer i eller en ritbok som barnen kan sitta och pyssla med istället för att låta barnen bete sig hur som helst.

Döden

Döden. Något man är rädd för, något man inte tänker på, något man inte vill veta av. När man tänker på det, så är det någon som dött, en olycka som man varit med om. Folk tror att man ska komma till himlen och leva långt och länge. Man tror att alla handlingar man gör är goda. men så är inte fallet. Många kanske är medvetna om vad de gör, om att alla handlingar inte är goda. Hur som helst.

För inte så länge sedan.dog en närstående till mig. Det var väldigt många delade känslor. Lättnad, sorg, ånger, tomhet. Vet inte vad jag skulle känna. Det är inte kul när någon lämnar den materiella världen, när själen försvunnit och kroppen kvar.

Personen låg i sjukhus i 3 veckor. MÅnga kanske undrar varför man inte gjorde slut på farmor, så att hon slapp lida. Visst håller jag med om det. När det är någon annan, som man inte känner. Men när det gäller en närstående, hoppas man alltid att folk kan komma tillbaka. Man hoppas på ett mirakel, att en person ska bli bättre att hon plötsligt ska öppna ögonen, bli friskare och sedan ksnake komma hem igen och leva med oss igen. Men förhoppningarna var för gäves.

Nu när jag sitter här och skriver, ångrar jag så mycket att jag inte besökte farmor oftare. Några hus bort och jag var för lat för att besöka henne, för lat och satt hemma vid datorn och gjorde annat. Då jag träffade henne var när vi hade släkt träff. Middagar, då vi åt oss mätta, då pappa brukade hjälpa farmor upp för trappan och satte henne i en fotölj och såg på när alla runtomkring skratade, sjöng, lekte och pratade. Vid jul insåg jag hur mycket jag saknade henne. En plats vid bordet var tom. Det brukade vara farmors. Det var också då jag insåg att hon var borta och aldrig skulle komma tillbaka och sitta på den platsen och äta mat. INte då vid julen, inte nu, aldrig. Vart man än såg såg man farmor, minnen av farmor. Men på sätt och vis var hon där med oss. Vi hade reserverat den vanliga platsen för henne, lagt fram en tallrik med mat för henne och skålade för henne.

Egenligen var det väl lika bra att det hände. Hon kämpade allt vad hon hade. Visst är man ledsen över att on dött, men å andra sidan vet man att hon kommer till himlen. Hon en bra farmor, älskad av släkten.


Fest ute!

Festen hade ju som sagt redan börjat för eleverna. Jag och resten av eleverna gick upp till elevhemmet och umgicks där en liten stund. Det ryktades om en fest hos en klasskamrat till en i elevhemmet. Ryktet spred sig från den ena till den andra. Till sist visste hela elvhemmet var festen låg och i princip skulle alla dit. Det var någon enstaka som inte hängde på. Men först lite förfest efter för för festen på elevhemmet.

När jag hade bytt om till andra kläder kom jag ut och fick höra att folk skulle vidare någonstans, blev jag nyfiken och frågade om jag fick hänga på. Det fick jag. Thomas som var en klasskamrat till en av elevhemmet tittade in på elevhemmet. Han skulle tydligen också till den omtalade festen. Men innan det ville han ha lite mat i sig. Han skulle till McDonalds ochh köpa lite Mat och frågade om folk ville följa med. Bara en följde med men någon till beställde en meny via dem. Jag blev också hungerig, men jag hade inte råd att köpa mig hamburgare, drickaoch strips, så jag kokade upp ett nudelpaket i stället. Det gick på någon minut och så var maten färdig. En som bodde på elevhemmet var också hungerig och hade inget i sitt kylskåp fick ett paket av mig med. Jag tyckte synd om hene.

McDonalds maten kom. Alla sate sig och åt sina respektive skräpmat. Jag och fanny med våra nudlar. THomas, Arthur och Magnus med sina hamburgare och strips. 10 minuter senare var alla klara. Camilla som kom lite senare fick reda på festen lite senare, sprang tillbaka in till sitt rum och bytte snabbt om ännu en gång. I samlad trupp gick vi ned till festen. Vi var säkert den största gruppen den kvällen.

När vi kom till festen hälsades vi välkomna vid dörren. Kramar för de de kände igen, och handtag för de som man inte kände igen. Festen var i full gång. Några stod och dansade ute i vardagsrums golvet. En del stod i köket och pratade, andra satt i sofforna och pratade. Osäker på vad man skulle göra med mina grejer, inga värdefulla grejer, men alkoholen tänkte jag mest på, frågade jag Camilla om vad jag skulle göra med dem.

"Håll dem nära dig!" Sade hon Så jag ställde mina grejer nära mig, nästan intill mig där jag dansade. Jag och Camilla delade på en Cider som jag bjöd på. Hon var rädd att dricka upp allt, men jag var inte orolig. Det är alltid kul att dela med sig. Det var första gången jag var på en sådan fest, där alla drog med sig sina kompisar och de i sin tur drog med sig några fler.  Golvet var nästan proppfullt så att man nästan inte kunde röra sig. Endast axlarna och höfterna kunde gå från sida till sida. Skulle man till köket eller någon annan stans.fick man tränga sig fram eller gå runt på något sätt, hur nu det skulle gå till.

Kvällen förfölt sakterliga. Några blev berusade och andra blev fulla. Några lyckades hålla sig nyktra. Jag dansade lite då och då, sprnag in i köket och pratade med lite folk, sprang ut igen för att dans i vardagsrummet och sprang åter igen in i köket. Ibland gick jag ut ur huset för att få lite luft. Där stod många rökare rökte medan de småpratade. Jag gick in igen efter någon minuts frisk luft och dansade lite till. Ju längre in på natten vi kom, desto tommare blev dansgolvet. Så småning om satt många ipå soffan och samtalade istället, medan de hälde i sig mer alkohol. Björn som hade så mycket energi drog upp alal på dansgolvet igen och så skakade vi loss lite till. Till sist kunde jag inte hålla mig längre. Jag stlällde min dricka på diskbänken i köket och gick in på goaletten. När jag kom ut igen. Var drickan borta. Någon hade tagit drickan. Antagligen ville någon bli riktigt full den natten.

Till sist kunde jag inte dansa mer. Fötterna och benen var alldeles för trötta och huvudet var också trött. Jag var inte full, inte ens berusad. Men jag hade sovit lit dagen innan, så lite sömn skadade inte. Jag och Camilla gick hem först av alla i från Elevhemmet. Vi gick ungefär vid 02.00 tiden. När vi väl var hemma gjorde jag mig snabbt i ordning och hoppade i säng.

Dagen efter fick jag höra att någon hade åtevänt till elevhemmet vid 03.00-tiden, någon en timma efter och ännu en till en timma strax efter det. Som väntat råkade jag försova mig. Jag visste att jag skulle komma försent och om jag kom tidigt, skulle jag vara alldeles för trött för att lyssna på vad läraren sade på lektionerna. En sådan fest var en annan upplevelse. En annorlunda fest. Vet inte om jag tyckte om den eller inte. Alla feste kan ju inte bli likadana heller. Får se hur nästa blir
/ Lisa

JUlfest på Kristinehamns folkhögskola.

Igår efter skolan arrangerades en julfest för eleverna på Kristinehamns folkhögkola. Den anordnades också av eleverna från några av varje klass. En måndad tidigare orndades ett möte med alla  klassrepresentaterna från varje klass. Jag var klassrepresentat för College. allt skulle bestämmas. Matten, drickan, underhållet, glöggen och massor med annat. I måndags var det sista mötet innan den stora festen. Allt skulle gås igenom en sista gång. Jag och en till fick schemat för att vi hade tider att passa.

Igår då  var det dags för fest efter skolan. Jag hade inte många lektioner den dagen. så jag förberedde mig lite inför festen. Jag skulle vara Toastmaster eller Festgeneral. Hur det gick till är jag lite osäker på. Vi fick det jobbet av festkomitén, så det var bara att göra. Klassen skulle fixa det. Hur jag fick förtroendet att vara klassrepresentant vet jag inte heller. Kanske tog jag bara den. Och de andra accepterade det. NÅgon månad tidgare hade jag fått någon idé i duschen som bara poppad upp i min skalle. Jag skulle stå på schen. Det spelade ingen roll om det blev pankaka eller om det gick bra. Huvudsaken var at stå där framme. Jag kunde läsa upp något som jag skrivit. Grejen var inte att det skulle bli bra utan att det skulle vara för att stå där framme, för att jag inte tyckte om att stå längst fram, när alla stod och tittade på mig. Vad säger hjärnan då när ett Toastmaster tillfälle dyker upp framför näsan. Innan man viste ordet av fick man anförtroendet av klassen och av festkomitén att vara festgeneral.

Som sagt. Igår när jag gick igenom schemat några gånger upptäckte jag att det stod lotteri på schemat. Upptäckten av detta gjorde mig lite nervös. Jag kanske skulle ta hand om det. Sprang omedelbart till Husmor, som hade hand om festen och frågade om Lotteriet.

"Strunta i det." Sagde hon. "Vi lägger i mer manlar i gröten."

Hjärtat lugnade ner sig ett par slag och jag behövde inte oroa mig för den punkten. Kl. 17.00 samlades alla i entrén för att dricka lite glögg och småprata med lärare och elever. Jag hälsade alla välkomna och presentrade närmaste punkten i programmet. Det skulle hållas dansförestälning av Dansare, danshandledare och Tillval dans. Järngänget hade också en dans att visa upp. Föreställningen tog ungefär 45 min. Därefter gick vi tillbaka och in io matsalen. Alla satte sig ned. Jag presenterade resten av programmet och skulle ha i uppgift att dirigera borden när de fick hämta maten. I början såg det bra ut, så jag gick och satte mig. Men efter ett tag gick det mindre bra. En efter en från olika bord gick och hämtade mat i alla fall. Jag tyckte det var lika bra. En blinning kan inte se tvärs över matsalen om det är mycket folk  vid serveringen eller inte. Efter middagen lämnade jag över till dansarna som tog hand om långdansen och dans kring granan. Efter en drygt halvtimma återvände vi från Gympasalen en gång till, eftersom dansen hölls  där. En liten tårtbit, lite kakor och lite kaffe innan julföreställningen skulle hållas i Aulan. Den skulle framföras av Fritidsledarna från första året. Föreställningen var rolig. Det var en Parodi av Kristinehamns folkhögskola (KPS). Parodier på personal och kända elevprofiler. Under scenerna kom det folk som hälde vatten från ena hinken till den andra hinken. De höll på så ett antal gånger ända till slutet. Då vände de sig till publiken och kastade  hinkarna mot oss. Istället för vatten som alla trodde att detet var regnade det godis från hinkarna. Folk dök ned under stolarna för att grabba tag i så många som möjligt. Jag fick inte tag i någon, men jag fick 2 st av någon framför mig. Julfesten avslutades efter föreställningen. Men för eleverna hade festen redan börjat..


Julstämning i elevhemmet.

Under eftermiddagen, gick jag, Julia och Björn för att handla lite grejer på Coop. Vi gick även förbi ett litet loppis, men dr fanns inget intressant, bara porslin och lite smycken. Det enda som kanske var av intresse var ett 1000 bitars pussel som Julia var nära att köpa. Till sist hade vi tittat nog på loppisen och bestämde oss att gå till Coop. Väl på coop köpte vi lite frukt och grönsaker. Även lite andra saker som ljus och garn köpte jag. Pepparkaksdeg köpte jag också.

Några timmar senare fick jag många av grannarna på elevhemmet att engagera sig i pepparkaks bakninen. I början var det bara jag och Julia som var peppade att börja baka. Björn var också med, men han gjorde något annat. Han hade tydligen blivit inspererad av att städa, av programmet Rent hus. I alla fall. Köket är ju ett centrum för matlagning. Och förr eller senare måste folk komma dit för att överleva. Mårten kom dit och besökte oss under bakningen. Han drogs med av vår entusiasm och ghjälpte till en aning. Han slutade ungefär tio minuter senare när han skulle tvätta ett galler. Julia och jag fortsatte att baka. Det fick bli grisar, bockar, hjärtan, pepparkaksgummor, julgranar, stjärnor och hjärtan. Inte långt efter kommer Heidi och hennes kompis in i köket och drog den härliga doften av pepparkakor. Kompisen satte sig i vardagsrummet, men Heidi ville baka, så hon förenade sig med oss. Två plåtar åkte in och ut ur ugnen tills degen var slut. Då hade björn redan städat färdigt i köket och skulle göra sin kaka. En mjuk pepparkaka. Mer lik en socker pepparkaka. Den blev riktigt fin, men jag har inte smakat den än.

Kul var det att baka idag. Nu börjar julen närma sig i elevhemmet. Kul var det också att många hjälpte till. För det är inte kul att baka själv. tycker inte jag i alla fall. Mamma brukar köpa pepparkakor, men det är alltid roligare att göra sina egna. Mamma har väl inte tid antar jag och dessutm kanske lite jobbigt när man har mycket att göra. Hemma vill jag inte äta så mycket julmat, inte för att det inte är gott. Men jag saknar mammas goda asiatiska mat. Det finns ingen som gör det bättre än hon. Julmaten får man äta i skolan.




Bildbeskrivning:
Lisa och Julia håller i en korg med pepparkakor i. Ett mjöligt bord emellan personerna, med mjöl på byxorna.



Bildbeskrivning:
Mårten lägger ut formerna på degen. Lisa tittar in i kameran och ler.

Team femenin: redo för Lusse wolly

I går den 11 december hände det något kul i Kristinehamns folkhögskola. Sedan några år tillbaka har de börjat med Lusse Wollyboll turnering. Turneringen spelas enligt namnet vid jul, så nära Luciafirandet som möjligt. Kravet är dock, eller krav. Nej inte krav. Man får gärna klä ut sig till olika teman. Förra året var det tydligen några dansare som klädde ut sig till 101 dalmatinerna.

Det här året var det det ett lag som klädde ut sig till Hippis, ett annat var utklädd till smurfarna ett annat ett cirkusfolk och lärarna som också var med klädde ut sig till Sveriges Landslag i fotboll. Det här laget som jag var mest med, klädde ut sig till tjejer, varav de flesta var killar.

Det bästa med att inte spela är att tillbringa tiden att fotografera. Vad man fotar vet man inte förrän det läggs upp på datorn och när man tittar närmare på det. Det kan bli en helt okej bild, men det kan också bli en helt oigenklänlig bild. En person kan helt plötsligt ha tre armar, Ett ägg i närbild är helt plötligt med i bilden. Hur ägget nu kan hamnat där bland alla bollar. Bilderna blir väldigt suddiga och kan ge andra föreställningar än det egentligen är. En del bilder blev väldigt skarpa på vissa ställen och suddiga på andra ställen. Jag kom lite sent, faktiskt mitt under en match. Jag kominte ihåg vilka det var som spelade, men det var inte Tream Femenin som jag kallar dem.

När det var Team Femenins tur att spela, klättra jag upp och ned för ribbstolar och sprang omkring runt planen bara för att ta kort. Som sagt blev det väldigt konstiga bilder, men ändå bilder. De vann en match och förlorade en. Till sist förlorade de semifinalen. Efter det var det inte kul längre. Laget stack upp till Elevhemmet och bytte om till vanliga kläder. Jag stannade kvar och fotade lite till och pratade med andra skolkamrater. Till sist gav även jag upp under finalen och gick till elevhemmet.

I dag under kvällen tog jag fram min kaera, dator och lite tillbehör. En granne till mig ville ha några av bilderna jag tog. Så jag och några som spelade i laget Team Femenin satte oss och gick igenom bilderna. Det blev mycket skratt under den tiden. En av dem sade: "Det blir väldigt frikonstnärligt." Jag hade aldrig sett det på det viset. Men det beror på förståss om man vill ha bilderna så där som jag tog dem. Kul var det i alla fall att få folk att skratta. Ha det så kul med den h är bilden.

Team Femenin redo för wollyboll: 7 wollyboll spelare (6 killar iklädda klänning eller kjol).
Team Femenin redo för wollyboll: 7 wollyboll spelare (6 killar iklädda klänning eller kjol).
De flesta är färglada utom tjejen i svart med hakkors / solkors på vänster överarm.

Heidi! YOU MADE MY DAY!

Att kolla på tv gör jag sällan, och att få syntolkat något är ännu mer sällan. Att kolla på tv och lyssna på vad som händer, folks kommentarer har blivit mer som en social grej varje dag, eftersom jag bor på elevhem. När ett tvprogram är slut zappar man till ett annat. Och vilken sändning hamnar man på idag, den 10:e december på kvällstid om inte Nobellmiddagen.

Jag är inte den som kollar på nobellsändningen från eftermiddagen till kvällen (inte för att jag vet att den sänds från eftermiddag till kväll), men just idag, är det någon från elevhemmet som stöter på en rolig dans som tillhör operan för middagen. Denna person Heter Heidi och har den mest roligaste impulsiva kommentarerna som en syntolkare kan ha, i alla fall som jag stött på hittils. Hennes utrop och ingivelse i själva tolkningen ger så mycket mer än en tråkig beskrivning.  Ingivelsen ger mycket livligare bilder som kanske är helt fel, men är man synskadad vet man inte vilka bilder som kan dyka upp i ens huvud. Det kan tilläggas att dansen var en erotisk dans till en operalåt.

Här följer några komentarer:

Heidi:
"Åh! Men gud! Vad gör de! De har på sig vita kläder påsig med köksredskap i händerna! Den ena har en grilltång i handen!"
"En är utklädd till man. Hon har lösskägg och grejer.!"
"Kolla! Nu är hon i hans kjol och petar!"
"Men gud! Nu hållar hon på med hans pitte!"
"Det vore intressant att Se Silvias Reaktion. Det måste man läsa om i tidningarna."

Julia: "Han tog henne på tutten också. Såg du inte det?"
Heidi: "Nää! Gjorde han det?"

Heidi: "Gud! Det ser ut som om de... du vet.
Lisa: "Vadå? Knullar?"

Det är i och för sig inte sammanhängande och därför kanske lite svårt att få en livlig bild av det. Det fick mig verkligen att skratta, att nästan ramla ur soffan och gunga fram och tillbaka, från vänster till höger, som folk brukar göra när de inte kan sitta stilla p.g.a. skratt. Heidi är den bästa impulsiva syntolkaren jag någonsin haft. Chock her BIG TIME! A GREAT TIME! I assure you! Heidi! YOU MADE MY DAY!

Den perfekta världen för bliningar

Livet som synskadad är verkligen jobbigt ibland. Om man vill att något ska bli av, får man fixa det själv, även om det inte är ens jobb. Alla ska ju ha lika möjligheter, men det stämmer inte. Alla som går i skolan får sina material på svartskrift och kan skriva prov på papper. De kan spela vilken sport de vill. Fotboll handboll och massa andra sporter. De kan kolla på tv och få sina textrader översatta. De köpa vilken dator som helst och inte behöva skaffa massa program till datorn, mobilen eller vad det är de behöver. De kan bli anställd nästan vart som helst, industrijobb, restaurangjobb, och sådant som kanske inte krävar utbildnin. Men vi kan endast ha Kontorsjobb, sjukgymnastik, masage och lite sådana jobb. Okej. Jag medger att det är lite överdrivet, att jag överdriver. I de flesta ställen är det så.

Om jag fick skulle jag vilja skapa en värld perfekt för blindningar. En värld där allt är tvärt om. Bara för att jävlas med seende, med seende som inte förstår. För att folk ska förstå,  måste man generalisera en aning, det vill säga en hel del. Men i alla fall.

Den perfekta världen i skolan vore att Alla lärare var synskadade eller blinda. INgen får Se mer än 10 %. Lärarna har datorer antingen med förstoringsprogram eller ingen skärm alls. Alla lärare läser med antingen punkskrift eller förstoring. De kan också läsa med talsyntes. Alla seende elever ska ha på sig bindlar. De får en var sin dator att jobba med.  Alla elever som ser mer än 10 % MÅSTE ha på sig bindlar. Varje elev ska kunna punkt, så att de kan hitta  till sina platser. Alla seende ska kunna punkt, för det är det mest på. Det finns inga papper och pennor i skolan. Det ska vara otillåtet.

Jag kanske överdrev en smula. Men det är så det är i den vanliga världen. Den anpassar sig inte för oss synskadade. Deet blir en synskadads jobb att springa och leta efter ansvariga för att man ska göra en tenta, trots att det inte är ens jobb. Det är ju lärarens jobb. Men, Världen är som den är och har svårt för drastiska förändringar. Det enda tillfredställande man har här i livet är att förvränga det man ser och göra det så knäppt det bara kan bli. Blindningar får gärna hjälpa till och göra världen till en dystopi, en så förvrängd värld för seende som det bra går.


Cannon Cup!

I helgen den 29-30 november äer det första gången som Cannon Cup hålls. Den anordnades av FSBU (Föräldrarföreningen för synskadade barn och ungdomar i väst). Det är en turnering som hölls för barn och ungdomar, vilket var bra p.g.a. att det inte finns så många turneringar v arken i Sverige eller internationella. Därför bestämde de sig att anordna en egen och i helgen tog den plats för första gången. Det var inte många lag, men ändå en turnering. Lagen var FSBU salt, FSBU peppar och Linköping HIF.  De från Linköping hade mest spelare. Vi hade bara 3 i ett lag och 4 i ett annat lag. De som var med i FSBU Peppar var hette Erik, Tobias, David och Nicolina. I mitt lag var Sofia , Lisette och Jag. I linköpingvar det Thaer, Albin, Jennifer, Andreas och Johan. Har ingen aning om vad de heter i efternamn...

Vi samlades vid lunchtid i ett hus som kallades Munkhuset i Göteborg. Där fick alla spelare, ledare, funktionärer som skulle övernatta där, lägga ifrån sig sina saker på respektive sovplats. För FSBU lagen var det bara att kasta i oss maten, springa direkt till Gymnastiksalen och rusta oss inför den första matchen. Det blev lite tajt mellan lunchen och den första matchen, Man blev väldigt mätt och tung i magen när man skulle värma upp. Men det gick bra ändå.

Första Matchen slutade 7-12.  Vi vann med 7-12. Jag, Sofia och Lisette är ju lite äldre. De andra var lite yngre i det laget. Spelet gick bra. Jag behöver vara lite mer explosiv, som jag alltid får höra. Lyckas aldrig bli det. Men å andra sidan tränar jag inte lika mycket. Vår unga och oruttinerade coachdeer var också bra. Jag är så van vid att det ska vara på ett visst sätt, van vid att mina de gamla coachernas sätt att jobba. Det är inte så att de är dåliga. Det kräver lite omställning i mitt huvud bara. De skötte det jättebra.

Den andra matchen förlorade vi mot Linköping, med 8-6 tror jag det var. Vet inte varför vi förlora. Kan bero på många faktorer. Vi i FSBU salt är tjejer, kan vara en. De hade två killar på plan. Jag är nog lite mer rutinerad än vad de andra är, men jag å andra sidan tränar inte lika mycket som de andra längre. Lite sådana grejer. Kul var det att spela mot folk i sin egen ålder för en gångs skull.

Vi körde en sista gång mot FSBU Peppar en sista gång. Den matchen vann vi också. Jag tror vi vann med 8-3 eller något sådant. Lite stretching, avfjällning  från alla skydd, kläder och bindlar, en snabb renande dusch och sedan på med rena kläder. Jag hade en del problem med att hitta alla mina grejer som jag spritt ut. Men så var vi också många tjejer i ett litet omklädningsrum. Alla skulle ha plats med sina grejer dessutom. Så det var väl egentligen inget konstigt med det. Jag fick också platsen där folk var och duschade, inte i duschen, men intill där alla gick ut och in. Det blev en vattenpla utanför i stället. När jag fick tag i allt jag skulle ha, både för stunden och för natten kunde jag gå till Munkhuset där alla satt och åt middag. Sovsäck, kudde och liggunderlag tog jag också med mig.

Efter middagen, ungefär 1-2 timmar efteråt, skulle varje lag göra ett uppträdande, eller hålla i en lek. Vårt lag, FSBU Salt Körde en ordlek. Sofia hade rätt. När vi gjorde den, planerade den, ansåg hon att den kanske skulle bli för rörig, men jag och LIsette insisterade. Så det fick bli en ordlek. När alla uppträdande var klara, blev det disco. Alla i FSBU stannade kvar och dansade lite granna. Linköping hade redan försvunnit. De ville väl inte dansa antar jag. TRÅKIGT! Men alla är olika. Resten av kvällen ägnades åt att prata, umgås och proppa i sig massor med popcorn.

Nästa dag spelade FSBU salt (mitt lag) första matchen. Den spelades mot Linköping. Jag kom inte ihåg hur den slutade. Kul var det i alla fall. Jag kände mig grym, som i princip tog alla bollar från Slutet av Sofias back till Lisettes back.  Det kändes härligt, att ta alla bollar, blockera dem, så att de studsar iväg utanför plan. Vi förlorade även den matchen.

Efter lunch spelade vi final mot LInköping igen. De hade spelat en match mot FSBU Peppar också, strax innan lunch. För vårt lag blev det också än en gång att kasta oss i maten och sedan snabbt iväg till tillbaka till gymnastiksalen. Lunchen kändes väldigt tijt inpå, men det fick duga.

Jag kommer inte ihåg så mycket av finalen. Jag mins många bollar var nära att rulla in när vi sköt. Det var lite otur med oss. Vi styrde in ganska många bollar. Vid slutet av andra halvlek bytte jag och Sofia plats. Hon överto min Centerplats och jag tog hennes back. Det var dags att vara målkåt. Men det gick sådär. Sofia. Stukade sin hand. Hon kunde tydligen inte stödja på den heller. Så vi bytte tillbaka. Jag klev upp på centern igen och hon tog tillbaka sin plats. Inte många bollar senare. Ska jag vara överallt och försöka tall alla bollar som bår. Olyckligtvis. Kommer jag i hög fart  med min tunga kropp och kolliderar med Sofias nyligen stukade hand och gör den ännu värre. En medical timeout görs och Sofia kan lugna ner sig efter smärtan. Då var det inte långt kvar. Så hon fick helt enkelt stå ut sista tiden. Många bollar kom inte på henne. Den sista minuten tog jag många bollar själv, dels för att en i laget var skadad och dels för att vi låg i underläge. Den matchen förlorade vi tyvärr också.

Kort efter matchens slut delades massor med priser ut. Funktionärerna fick pris, Domarna, fick pris, köket och säkert några fler som fick pris. Efter det var det dags för priserna i Goalball. FSBU peppar fick pris för 3:e plats, FSBU salt för 2:a plats och Linköping för 1:a plats. Sofia och Johan fick Pris för bäste målskytt. Tobias och Eric från FSBU Peppar fick pris för de  yngsta spelarna, som spelar mot dubbelt så stora killar. David från FSBU Peppar fick också pris, men för årets rockey. Nicolina fick pris för bäste funktionsspelaren. Eller vad man nu kallar det. Personen i vilket vfall håller samman hela laget. Har man glömt någon mer? Hoppas inte det.

Dusch stretching och lite frukt som mellanmål. Sedan var helgen slut.

För mer information om helgengå in på: www.fsbu.org


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0