Höstläger!
Under lovet skulle man kunna tänka sig att man skulle ta det lugnt och koppla av, göra det man känner för, dag för dag. Men sådan är inte jag. Jag använder lovet till en aktivitet, som om jag inte gör det på minga helger redan. Men men. Denna gång blev det ett höstläger i min hemstad Göteborg. De som engagerade aktiviteten var en förening som hette FSBU (föräldrarföreningen för synskadade barn och ungdomar). Många av mina vänner var ledare i aktiviteten och hade hand om olika saker.
Första dagen var väldigt stressig. Dagen för fullknökad med aktiviteter från Lunch då vi började till kvällen. Först var det judo efter en snabb lunch. Alla fick judodräckter att ha på sig. När alla väl fått på sig dem, samlades vi på judomattan, där en kort presentation gjordes av var och en. Vi var gnaska många, de flesta från Göteborgs området. Sedan var det en kille från Malmö, ungefär 13 år. Jag kommer inte ihåg vad han hette ännu sämre hur hans namn stavas. Sedan var det också två från Linköping. Jennifer och Albin hette de. 14 repektive 19 år. Vi hade träffats någon gång innan, så jag kände i princip alla, alla utom Malmö killen. IEfter presentationen körde vi uppvärmning. Det gick lite långsamt, men det berodde på att övningen hade flyttats till den yttersta kanten på mattan. Problemet var att de löpande som skulle på utsidan nänstan höll på att springa n i massor med pelare som stod precis utanför mattan. Men till sist gick det bra.
Efter Judon gick vi till en idrottshall i närheten och körde boxning med mitsar. Det var jättekul!! Den som instruerade oss hade gjort detta tidigare med oss, så det var inga problem. Jag fick köra mot Kristoffer. Det kändes verkligen bra. Att pumpa ut sig och ge allt man hade för att få ut sin ilska och allt annat man hade i sig. På slutet körde vi stationer. 20 sekunder på varje station och där kunde man köra i sin egen takt. Man fick köra upercuts, krokar, raka och lite sparkar.Sedan växlade fi. Det var min tur att hålla i mitsarna närandra slog. Det var jobbigt, men det var bra träning för axlarna.
Vi duschade snabbt och åkte sedan med spårvagn till en McDonalds i närheten av en bio. Där satt vi och åt våra burgare repektive sallader och sedan snabbt iväg ännu en gång. Vi gick till biografen precis i tid för att få våra biljetter och meer information om filmen och våra hörlurar som vi skulle andvända till Syntolkningen. Vi fick några minuter på oss att köpa det vi skulle ha till filmen.Det var en lång kö och vi fick turas om att stå i kön för våran grupp för att det skulle gå så snabbt som möjligt. När vi alla betalat gick vi iväg. Jag höll på att glömma drickan vid disken, så jag sprang iväg tillbaka till kön och tog min dricka.
Väl inne på bion fick vi våra hörlurar fill syntolkningen. Vi satte oss på våra platser och väntade på att filmen skulle börja. Filmen hette Patrik 1,5. Den handlade om ett homosexuelt par. Paret hade levt tillsammans i några år och ville gärna adoptera ett barn. Socialen gav tillsist tillåtelse att adoptera och får då ett brev där Patrik 1,5 år ska bli deras barn. Det visar sig vara helt fel. Han som skulle vara deras lilla patrik visade sig vara 15 år och inte 1,5. Tonåringen är en rebell och har begått ett antal brott. Han är dessutom en homofob vilket gör det ännu svårare för det homosexuella paret. Den ena i paret börjar fatta tycke för Patrik men den handre har svårt att komma överens med tonåringen. Det blir bara värre och värre. Till sist tvingas personen som inte tyckte om Patrik att flytta. Patrik visar sig kunna ganska mycket, även om det inte verkade så i från början. Han fick bli kvarterets trädgårdsmästare. Han själv blev också mycket trevligare när han var tillsammans med Göran, den homosexuelle som haft medlidande från början när Patrik dykt upp. Det var i princip hela filmen
Nästa dag var det återigen judo. Men innan dess åt vi frukost och packade ihop våra grejer, för det skulle tydligen vara något under dagen efter oss och dessutom behövdes mattan vara fri eftersom vi också skulle köra judo. Vi värmde upp som gårdagen, och som igår fick vi lära oss lite fasthållningar och lite kast. Det var kul, för det var ett tag sedan jag var med. När timman var slut duschade vi av oss en snabbis och sdean åt vi lunch. Det blev Potatis och köttbullar med lingonsylt och brunsås. De andra skulle sedan bort för att förbereda sig inför klättringen. Jag var inte med för jag skulle på läkarbesök.
På kvällen körde vi lite goalball. Vi värmde först upp och sedan delades vi in i tre lag. Jag var tillsammans med Sofia och Jennifer. Nicolina var tillsammans med Sandra, Louise, och Lovisa. Albin Kristoffer och Kristoffers Kusin Kristan var i ett lag. Första matchen blev det lika. Jag tror det blev 1-1 eller 2-2. Barnen fick också spela. De var uppdelade i 2 lag med fem eller 6 i varje. Det var kul att se dem spela. De spelade i mellan de äldres matcher. Den andra matchen vann vi med 2 eller 3 0 tror jag. Killarna sköt hårt men vårt lag fixade det. När alla matcher var spelade tog vi en härlig lång dusch och var samtidigt sociala mot varandra. Men vi tog det inte så långsamt som Albin och Kristoffer. Och folk som brukar säga att tjejer är långsamma. De var tydligen upptagna med att prata musik och film. Snacka om långsamma. De gick några steg innan de måsgte börja prata igen. Men tillsist kom vi ner till judohallen där en slags avslutning skulle ske.
Vi fick först i oss lite kvällsmat. Albin och Kristian fick i sig 6 eller sju mackor med prickekorv på. Att de lyckades. Det var dubbelt så mycket som jag. Kristian växer ju å andra sidan. Det var deras kvällsmat. När det var dags att ta fram mys godiset hävade de i sig en kartong popcorn också! Att man lyckas! Men de är ju killar också. Under tiden fick man höra olik uppträdanden och lite roliga historier. Det var mest barnen som berättade. Det var alla möjliga historier, från bellman till norman historier och säkert mång fler som jag glömt av. Sedan var det läggdags för de yngre. De äldre kunde vara uppe längre om de ville, bara de kom upp nästa dag då de skulle upp Jag var ganska trött, så jag lade mig vid 12.
Nästa dag var det den sista dagen. Efter frikosten körde vi lite judo som dagen innan. Men det här judopasset var lite längre. När alla värmt upp, lärt sig och repiterat de fasthållningarna och kast, brottats lite fick man se hur synskadade tävlar judo. Sedan satt alla på en rad och blev uppplockade för att köra någon minut eller två mot någon som var lika stor som en själv. Jag fick köra mot Kristoffer igen som på boxningen. Kristoffer hade otur och förlorade bara för att han pratade med publiken. Det var 3 poäng. Det var lite synd, men jag vann. Jag fick till en fasthållning på honom också. Det var synd att han tog sig ur. Hade känst väldigt bra om man vunnit med 10 poäng.
Judon tog slut. VI åt lunch, korv med bröd och lite pasta och grönsaker. På eftermiddagen gick vi tillbaka till idrottshallen för att köra pilatesfotboll. Det blev 5 lag och alla små var uppdelade i lagen. Jag tyckte synd om dem. Tänk om de hade blivit påsprungna eller tacklade regält. Alla de stärre sprang omkring som man gör när man spelar fotboll och särskillt pilatesfotboll. Jag kom inte ihåg hur matcherna gick och vem som vann och så. Men det var kul så länge det varade. När det tog slut gick alla och duschade och sedan upp till ett mellanmål. Arrangörerna sade hejdå och önskade att de skulle komma nästa år också. Kaos och tumult varade ungefär i 45 min innan alla hade gått och jag själv stod vid judoklubben och väntade på sjuss. Lägret var kul, men det tog på krafterna. Undrar hur det kändes för de som arrangerade det. De måste varit helt slut Jaja. Det var kul i varje fall
Första dagen var väldigt stressig. Dagen för fullknökad med aktiviteter från Lunch då vi började till kvällen. Först var det judo efter en snabb lunch. Alla fick judodräckter att ha på sig. När alla väl fått på sig dem, samlades vi på judomattan, där en kort presentation gjordes av var och en. Vi var gnaska många, de flesta från Göteborgs området. Sedan var det en kille från Malmö, ungefär 13 år. Jag kommer inte ihåg vad han hette ännu sämre hur hans namn stavas. Sedan var det också två från Linköping. Jennifer och Albin hette de. 14 repektive 19 år. Vi hade träffats någon gång innan, så jag kände i princip alla, alla utom Malmö killen. IEfter presentationen körde vi uppvärmning. Det gick lite långsamt, men det berodde på att övningen hade flyttats till den yttersta kanten på mattan. Problemet var att de löpande som skulle på utsidan nänstan höll på att springa n i massor med pelare som stod precis utanför mattan. Men till sist gick det bra.
Efter Judon gick vi till en idrottshall i närheten och körde boxning med mitsar. Det var jättekul!! Den som instruerade oss hade gjort detta tidigare med oss, så det var inga problem. Jag fick köra mot Kristoffer. Det kändes verkligen bra. Att pumpa ut sig och ge allt man hade för att få ut sin ilska och allt annat man hade i sig. På slutet körde vi stationer. 20 sekunder på varje station och där kunde man köra i sin egen takt. Man fick köra upercuts, krokar, raka och lite sparkar.Sedan växlade fi. Det var min tur att hålla i mitsarna närandra slog. Det var jobbigt, men det var bra träning för axlarna.
Vi duschade snabbt och åkte sedan med spårvagn till en McDonalds i närheten av en bio. Där satt vi och åt våra burgare repektive sallader och sedan snabbt iväg ännu en gång. Vi gick till biografen precis i tid för att få våra biljetter och meer information om filmen och våra hörlurar som vi skulle andvända till Syntolkningen. Vi fick några minuter på oss att köpa det vi skulle ha till filmen.Det var en lång kö och vi fick turas om att stå i kön för våran grupp för att det skulle gå så snabbt som möjligt. När vi alla betalat gick vi iväg. Jag höll på att glömma drickan vid disken, så jag sprang iväg tillbaka till kön och tog min dricka.
Väl inne på bion fick vi våra hörlurar fill syntolkningen. Vi satte oss på våra platser och väntade på att filmen skulle börja. Filmen hette Patrik 1,5. Den handlade om ett homosexuelt par. Paret hade levt tillsammans i några år och ville gärna adoptera ett barn. Socialen gav tillsist tillåtelse att adoptera och får då ett brev där Patrik 1,5 år ska bli deras barn. Det visar sig vara helt fel. Han som skulle vara deras lilla patrik visade sig vara 15 år och inte 1,5. Tonåringen är en rebell och har begått ett antal brott. Han är dessutom en homofob vilket gör det ännu svårare för det homosexuella paret. Den ena i paret börjar fatta tycke för Patrik men den handre har svårt att komma överens med tonåringen. Det blir bara värre och värre. Till sist tvingas personen som inte tyckte om Patrik att flytta. Patrik visar sig kunna ganska mycket, även om det inte verkade så i från början. Han fick bli kvarterets trädgårdsmästare. Han själv blev också mycket trevligare när han var tillsammans med Göran, den homosexuelle som haft medlidande från början när Patrik dykt upp. Det var i princip hela filmen
Nästa dag var det återigen judo. Men innan dess åt vi frukost och packade ihop våra grejer, för det skulle tydligen vara något under dagen efter oss och dessutom behövdes mattan vara fri eftersom vi också skulle köra judo. Vi värmde upp som gårdagen, och som igår fick vi lära oss lite fasthållningar och lite kast. Det var kul, för det var ett tag sedan jag var med. När timman var slut duschade vi av oss en snabbis och sdean åt vi lunch. Det blev Potatis och köttbullar med lingonsylt och brunsås. De andra skulle sedan bort för att förbereda sig inför klättringen. Jag var inte med för jag skulle på läkarbesök.
På kvällen körde vi lite goalball. Vi värmde först upp och sedan delades vi in i tre lag. Jag var tillsammans med Sofia och Jennifer. Nicolina var tillsammans med Sandra, Louise, och Lovisa. Albin Kristoffer och Kristoffers Kusin Kristan var i ett lag. Första matchen blev det lika. Jag tror det blev 1-1 eller 2-2. Barnen fick också spela. De var uppdelade i 2 lag med fem eller 6 i varje. Det var kul att se dem spela. De spelade i mellan de äldres matcher. Den andra matchen vann vi med 2 eller 3 0 tror jag. Killarna sköt hårt men vårt lag fixade det. När alla matcher var spelade tog vi en härlig lång dusch och var samtidigt sociala mot varandra. Men vi tog det inte så långsamt som Albin och Kristoffer. Och folk som brukar säga att tjejer är långsamma. De var tydligen upptagna med att prata musik och film. Snacka om långsamma. De gick några steg innan de måsgte börja prata igen. Men tillsist kom vi ner till judohallen där en slags avslutning skulle ske.
Vi fick först i oss lite kvällsmat. Albin och Kristian fick i sig 6 eller sju mackor med prickekorv på. Att de lyckades. Det var dubbelt så mycket som jag. Kristian växer ju å andra sidan. Det var deras kvällsmat. När det var dags att ta fram mys godiset hävade de i sig en kartong popcorn också! Att man lyckas! Men de är ju killar också. Under tiden fick man höra olik uppträdanden och lite roliga historier. Det var mest barnen som berättade. Det var alla möjliga historier, från bellman till norman historier och säkert mång fler som jag glömt av. Sedan var det läggdags för de yngre. De äldre kunde vara uppe längre om de ville, bara de kom upp nästa dag då de skulle upp Jag var ganska trött, så jag lade mig vid 12.
Nästa dag var det den sista dagen. Efter frikosten körde vi lite judo som dagen innan. Men det här judopasset var lite längre. När alla värmt upp, lärt sig och repiterat de fasthållningarna och kast, brottats lite fick man se hur synskadade tävlar judo. Sedan satt alla på en rad och blev uppplockade för att köra någon minut eller två mot någon som var lika stor som en själv. Jag fick köra mot Kristoffer igen som på boxningen. Kristoffer hade otur och förlorade bara för att han pratade med publiken. Det var 3 poäng. Det var lite synd, men jag vann. Jag fick till en fasthållning på honom också. Det var synd att han tog sig ur. Hade känst väldigt bra om man vunnit med 10 poäng.
Judon tog slut. VI åt lunch, korv med bröd och lite pasta och grönsaker. På eftermiddagen gick vi tillbaka till idrottshallen för att köra pilatesfotboll. Det blev 5 lag och alla små var uppdelade i lagen. Jag tyckte synd om dem. Tänk om de hade blivit påsprungna eller tacklade regält. Alla de stärre sprang omkring som man gör när man spelar fotboll och särskillt pilatesfotboll. Jag kom inte ihåg hur matcherna gick och vem som vann och så. Men det var kul så länge det varade. När det tog slut gick alla och duschade och sedan upp till ett mellanmål. Arrangörerna sade hejdå och önskade att de skulle komma nästa år också. Kaos och tumult varade ungefär i 45 min innan alla hade gått och jag själv stod vid judoklubben och väntade på sjuss. Lägret var kul, men det tog på krafterna. Undrar hur det kändes för de som arrangerade det. De måste varit helt slut Jaja. Det var kul i varje fall
