lisalyser

Tåget är sent igen. Varje gång man åker med SJ händer det något med tågen eller spåren. Första gången var det storm. Det kan jag hålla med om att storm kan man inte göra något åt. Man kan inte hjälpa att ett träd fallit över spåren. Det kan jag hålla med om. Men Vagnar som går i sönder, brist på fordorn, och tåg som spårar ur. Saker och ging verkar hända SJ varje dag. De måste spendera ganska mycket pengar för att fåihop alla grejer. Men det verkar inte så för att dwet just händer ganska mycket just då man är iväg. Kul är det inte när man kommer hem några timmar senare än väntat.  Man känner att man kunde spenderat tiden på något fviktigt och inte kan göra det som t.ex. städa eller sina läxor. Om man tittar utomlands som. t.ex. Japan är tågen inte sena mer än 90 sek. Så önskar jag SJ vore. De är ju mycket fler än

Nu när vi är inne på FET kan vi lika gärna ta upp schampo också.

Var enda buik man går på, var enda super market, finns inte många schampon som är för fet hår. Man kan se hur många glissschampon som helst och inga av dem är för fet hår. Det samma gäller många andra schampon. Var enda flaska man plockar upp för att titta närmare på är för torr, torr, torr, torr, normal, torr, normal, normal och den sista är fet. SÅ MYCKET ATT VÄLJA PÅ.

Det är inte kul när man ska tvätta håret efter 1,5 dagar. Det blir 4-5 gånger i veckan! Det är inte heller kul när håret hänger i stripor ner för ansiktet ofräshd och klumpigt. Det värsta är när man ska dra en hand genom håret och ett antal fettklumpar fastnar under naglarna. Det är då man inser att det är dags att tvätta håret igen, när inte ens två dagar gått.  Så det skulle vara kul att spendera sina pengar på billigare schampo än apotekets. Jag menar inget illa med apotekets produkter, men fattiga studenter har inte råd med specialprodukte, inte jag i alla fall.

Det finns inget som är så jobbigt som att shoppa kläder. Vissa dagar kan det vara en flopp att titta och prova kläder. Man kan komme hem med många påsar ena dagen och ingengin den andra dagen. Det som är fint är antingen för stort eller för litet. Det som är fint kan också vara så dyrt att man inte har råd. Kul för den som fattig va enda månad.

Men det är inte bara pengar det handlar om. Som sagt. Plagget kan vara antingen för stort eller för litet. Visst kan det vara tråkigt när plaggen är för stora. Det finns ju alltid en chans att det finns större och att den kommer in till butiken om några dagar. Men tänk om den är för liten. Det blir ett hårt slag för ens psyke att inse att man har gått upp i vikt. Det kan också vara att kläderna är för små och att de flesta affärer är till för folk som är smala och långa. Det lönar sig inte att vara kort. Byxorna blir 3 decimeter långa och ärmarna på tröjor och jackor hänger ned så att händerna inte syns. Hur kul är det då att vara kort och mullig. Kul blir det inte heller när man ska hitta något nytt klädesplagg när ingenting passar utom säckiga t-shirts och hood-tröjor. Det har man inte lust att ha på sig varje dag.

Visst det är inte bra att vara tjock, men det som finns är kläder som är till för pinnsmala och smala människor. Jag medger att det är fint att vara smal, men pinnsmal? Det gör mig verkligen deprimerad. SHoppingen har tappat sin charm!

Laga mat är inte det enklaste och särskillt inte när man ska improvisera. Det kan bli succé och det kan bli pankaka. Men vad gör man när ett lov är på ingång och kylskåpet nästan tomt. Det blir inte en gormémiddag, men ändå inte oätbart. I en improvisation får man räkna med att det kan smaka lite konstigt och så fick det bli i torsdags.

I torsdags fick det bli strimlade bambuskott, champinioner, purjelök, små tomatbitar serverat med Ris. Det kanske låter okej, men man kan säga att tomaterna förstörde rätten. Eftersom tomaten var vattnig, gjorde den att det som skulle smaka smakade för lite eller ingenting, trots att man lade i kryddor.

Tills nästa gång vet jag i alla fall att jag inte ska lägga i tomater.Att laga mat som man aldrig har gjort innan är svårt men spännand, just för att se hur det blir. Ta tillexmpel omelett. Aldrig tillagat det själv förrän för några veckor sedan, och ändå blev den helt okej. Det var väl mest för att jag blev så orolig över att det inte skulle bli bra. Men vad ska man vänta sig när man aldrig lagat maträtten innan. spännande blir det i varje fall

Livet som synskadad

Ett liv som synskadad är väldigt spännande, särskillt när man försöker göra saker själv. Det kan gå bra och det kan gå dåligt. I mitt fall gick det idag åt skogen.

Idag efter skolan ville jag se var Kristinehamns judoklubb låg. Så Jag beger sig ut i den lilla staden, som vid det tillfället inte verkar så liten. Klubben skall tydligen Ligga någonstans vid tågstationen, som ska ligga ungefär mitt i staden. Jag traskar dit till tågstationen och ströver sedan omkring lite planlöst för att hitta min judoklubb. Jag hittar en taxi station som pekar mot enbensinstation. Jag går vidare och letar efter en bensinstation. Enligt taxichauffören skulle klubben vara mitt emot macken. Men mitt emot macken var ett bostadsområde. Där träffa jag på en gubbe som gick med mig tvärs över Statoils parkeringsplats över ett tågräls, som turligt nog hade ett övergångsställe. Där möter vi en tredje gubbe som jobbar på en verkstad. Den verkstaden går vi igenom och på baksidan av verkstaden skall klubben tydligen ligga. Gissa vad som händer?

Klubben hade en karate klubb ovanför. Så jag och gubben som jobbade på verkstaden kanckar på, men får inget svar. Vi går runt huset och hittar en dörr som är öppen. Dörren ledde inte till en judoklubb. Den ledde upp till Karateklubben.

Dagen blev inte som jag hade tänkt mig, fastän jag hade en optemistisk inställning. Men vad hade man tänkt sig, när man är synskadad och ska hitta på egen hand. I alla fall inte att hitta dit man ska. En första gång är alltid den dålig gång. Så nästa gån kanske blir en bättre gång.

Hej Hej!
Jag vet inte riktigt vad jag gör här, antagligen för att blogga. Grejen är att jag inte riktigt vad jag ska blogga om. I alla fall vet jag inte vad jag ska skriva nu. Men man ska väl börja någonstans. Hmm. Kanske ska jag börja me mig själv.

Vad ska man säga om sig själv då?

Namn: Lisa Ly.
Ålder: 20 år
Längd: 160 cm.
Hårfärg: Svart
Öngonfärg: Brun
Favoriträtter: Grillat, Asiatisk, lax
Godis: Surt och choklad
INtressen: Musik, böcker, träning, massage och mycket i lag mängder.
Musik: Allätare

På vardagarna jobbar jag. Hinner man tar man några träningspass i veckan. När jag inte jobbar eller tränar läser jag böcker, lyssnar på musik eller vid ännu sämre tillfällen, skriver.

Jaha. Det här var lite om mig själv generellt.

Om det är någon som vill se mer av vad jag håller på med och vad jag skriver så kan man gå in på:

/www.sockerdricka.nu. Där har jag lagt in några dikter. Mitt användarnamn är "dragongoddess"

http://lisathedragonrider.spaces.live.com/?lc=1053 
Det är min my space. Där finns lite av varje.

Ha det så bra tills nästa inlägg!
// Lisa