lisalyser

I helgen den 29-30 november äer det första gången som Cannon Cup hålls. Den anordnades av FSBU (Föräldrarföreningen för synskadade barn och ungdomar i väst). Det är en turnering som hölls för barn och ungdomar, vilket var bra p.g.a. att det inte finns så många turneringar v arken i Sverige eller internationella. Därför bestämde de sig att anordna en egen och i helgen tog den plats för första gången. Det var inte många lag, men ändå en turnering. Lagen var FSBU salt, FSBU peppar och Linköping HIF.  De från Linköping hade mest spelare. Vi hade bara 3 i ett lag och 4 i ett annat lag. De som var med i FSBU Peppar var hette Erik, Tobias, David och Nicolina. I mitt lag var Sofia , Lisette och Jag. I linköpingvar det Thaer, Albin, Jennifer, Andreas och Johan. Har ingen aning om vad de heter i efternamn...

Vi samlades vid lunchtid i ett hus som kallades Munkhuset i Göteborg. Där fick alla spelare, ledare, funktionärer som skulle övernatta där, lägga ifrån sig sina saker på respektive sovplats. För FSBU lagen var det bara att kasta i oss maten, springa direkt till Gymnastiksalen och rusta oss inför den första matchen. Det blev lite tajt mellan lunchen och den första matchen, Man blev väldigt mätt och tung i magen när man skulle värma upp. Men det gick bra ändå.

Första Matchen slutade 7-12.  Vi vann med 7-12. Jag, Sofia och Lisette är ju lite äldre. De andra var lite yngre i det laget. Spelet gick bra. Jag behöver vara lite mer explosiv, som jag alltid får höra. Lyckas aldrig bli det. Men å andra sidan tränar jag inte lika mycket. Vår unga och oruttinerade coachdeer var också bra. Jag är så van vid att det ska vara på ett visst sätt, van vid att mina de gamla coachernas sätt att jobba. Det är inte så att de är dåliga. Det kräver lite omställning i mitt huvud bara. De skötte det jättebra.

Den andra matchen förlorade vi mot Linköping, med 8-6 tror jag det var. Vet inte varför vi förlora. Kan bero på många faktorer. Vi i FSBU salt är tjejer, kan vara en. De hade två killar på plan. Jag är nog lite mer rutinerad än vad de andra är, men jag å andra sidan tränar inte lika mycket som de andra längre. Lite sådana grejer. Kul var det att spela mot folk i sin egen ålder för en gångs skull.

Vi körde en sista gång mot FSBU Peppar en sista gång. Den matchen vann vi också. Jag tror vi vann med 8-3 eller något sådant. Lite stretching, avfjällning  från alla skydd, kläder och bindlar, en snabb renande dusch och sedan på med rena kläder. Jag hade en del problem med att hitta alla mina grejer som jag spritt ut. Men så var vi också många tjejer i ett litet omklädningsrum. Alla skulle ha plats med sina grejer dessutom. Så det var väl egentligen inget konstigt med det. Jag fick också platsen där folk var och duschade, inte i duschen, men intill där alla gick ut och in. Det blev en vattenpla utanför i stället. När jag fick tag i allt jag skulle ha, både för stunden och för natten kunde jag gå till Munkhuset där alla satt och åt middag. Sovsäck, kudde och liggunderlag tog jag också med mig.

Efter middagen, ungefär 1-2 timmar efteråt, skulle varje lag göra ett uppträdande, eller hålla i en lek. Vårt lag, FSBU Salt Körde en ordlek. Sofia hade rätt. När vi gjorde den, planerade den, ansåg hon att den kanske skulle bli för rörig, men jag och LIsette insisterade. Så det fick bli en ordlek. När alla uppträdande var klara, blev det disco. Alla i FSBU stannade kvar och dansade lite granna. Linköping hade redan försvunnit. De ville väl inte dansa antar jag. TRÅKIGT! Men alla är olika. Resten av kvällen ägnades åt att prata, umgås och proppa i sig massor med popcorn.

Nästa dag spelade FSBU salt (mitt lag) första matchen. Den spelades mot Linköping. Jag kom inte ihåg hur den slutade. Kul var det i alla fall. Jag kände mig grym, som i princip tog alla bollar från Slutet av Sofias back till Lisettes back.  Det kändes härligt, att ta alla bollar, blockera dem, så att de studsar iväg utanför plan. Vi förlorade även den matchen.

Efter lunch spelade vi final mot LInköping igen. De hade spelat en match mot FSBU Peppar också, strax innan lunch. För vårt lag blev det också än en gång att kasta oss i maten och sedan snabbt iväg till tillbaka till gymnastiksalen. Lunchen kändes väldigt tijt inpå, men det fick duga.

Jag kommer inte ihåg så mycket av finalen. Jag mins många bollar var nära att rulla in när vi sköt. Det var lite otur med oss. Vi styrde in ganska många bollar. Vid slutet av andra halvlek bytte jag och Sofia plats. Hon överto min Centerplats och jag tog hennes back. Det var dags att vara målkåt. Men det gick sådär. Sofia. Stukade sin hand. Hon kunde tydligen inte stödja på den heller. Så vi bytte tillbaka. Jag klev upp på centern igen och hon tog tillbaka sin plats. Inte många bollar senare. Ska jag vara överallt och försöka tall alla bollar som bår. Olyckligtvis. Kommer jag i hög fart  med min tunga kropp och kolliderar med Sofias nyligen stukade hand och gör den ännu värre. En medical timeout görs och Sofia kan lugna ner sig efter smärtan. Då var det inte långt kvar. Så hon fick helt enkelt stå ut sista tiden. Många bollar kom inte på henne. Den sista minuten tog jag många bollar själv, dels för att en i laget var skadad och dels för att vi låg i underläge. Den matchen förlorade vi tyvärr också.

Kort efter matchens slut delades massor med priser ut. Funktionärerna fick pris, Domarna, fick pris, köket och säkert några fler som fick pris. Efter det var det dags för priserna i Goalball. FSBU peppar fick pris för 3:e plats, FSBU salt för 2:a plats och Linköping för 1:a plats. Sofia och Johan fick Pris för bäste målskytt. Tobias och Eric från FSBU Peppar fick pris för de  yngsta spelarna, som spelar mot dubbelt så stora killar. David från FSBU Peppar fick också pris, men för årets rockey. Nicolina fick pris för bäste funktionsspelaren. Eller vad man nu kallar det. Personen i vilket vfall håller samman hela laget. Har man glömt någon mer? Hoppas inte det.

Dusch stretching och lite frukt som mellanmål. Sedan var helgen slut.

För mer information om helgengå in på: www.fsbu.org