Döden
Döden. Något man är rädd för, något man inte tänker på, något man inte vill veta av. När man tänker på det, så är det någon som dött, en olycka som man varit med om. Folk tror att man ska komma till himlen och leva långt och länge. Man tror att alla handlingar man gör är goda. men så är inte fallet. Många kanske är medvetna om vad de gör, om att alla handlingar inte är goda. Hur som helst.
För inte så länge sedan.dog en närstående till mig. Det var väldigt många delade känslor. Lättnad, sorg, ånger, tomhet. Vet inte vad jag skulle känna. Det är inte kul när någon lämnar den materiella världen, när själen försvunnit och kroppen kvar.
Personen låg i sjukhus i 3 veckor. MÅnga kanske undrar varför man inte gjorde slut på farmor, så att hon slapp lida. Visst håller jag med om det. När det är någon annan, som man inte känner. Men när det gäller en närstående, hoppas man alltid att folk kan komma tillbaka. Man hoppas på ett mirakel, att en person ska bli bättre att hon plötsligt ska öppna ögonen, bli friskare och sedan ksnake komma hem igen och leva med oss igen. Men förhoppningarna var för gäves.
Nu när jag sitter här och skriver, ångrar jag så mycket att jag inte besökte farmor oftare. Några hus bort och jag var för lat för att besöka henne, för lat och satt hemma vid datorn och gjorde annat. Då jag träffade henne var när vi hade släkt träff. Middagar, då vi åt oss mätta, då pappa brukade hjälpa farmor upp för trappan och satte henne i en fotölj och såg på när alla runtomkring skratade, sjöng, lekte och pratade. Vid jul insåg jag hur mycket jag saknade henne. En plats vid bordet var tom. Det brukade vara farmors. Det var också då jag insåg att hon var borta och aldrig skulle komma tillbaka och sitta på den platsen och äta mat. INte då vid julen, inte nu, aldrig. Vart man än såg såg man farmor, minnen av farmor. Men på sätt och vis var hon där med oss. Vi hade reserverat den vanliga platsen för henne, lagt fram en tallrik med mat för henne och skålade för henne.
Egenligen var det väl lika bra att det hände. Hon kämpade allt vad hon hade. Visst är man ledsen över att on dött, men å andra sidan vet man att hon kommer till himlen. Hon en bra farmor, älskad av släkten.
