Barn.
Hej Hej!
Sitter här och läser lite bloggar. Kan lika gärna skriva en nu när jag inte kan sova. Klockan är halv 2 nu när jag skriver detta och i morgon ska jag upp tidigt. Men det hr egentligen inte med rubriken att göra.
Ämnet bar: Små söta, gulliga ungar ända upp tills de är 5 år enligt min mening. Men söta gulliga och små barn kan också vara enormt irriterande. Skriker, gapar och skrattar så det ekar vart de än går. Visst kan barn få vara barn, för det är inget fel att vara barn. Men i ett tåg av alla ställen.
Jag reste hem till Göteborg idag på eftermiddagen. Resan var alldeles för vild och högljudd för mina öron och alldeles för vild och högljudd för mitt huvud att klara av. Resan var ganska lugn i 30 och endast 30 minuter, tills man kommer till stationen Karlstad, där en familj kliver på med någorlunda lugna barn. Jag kan ta mig en tupplur medans tåget rular iväg till Göteborg. Men inte länge får man en tupplur. För plötsligt vaknar man med av ett högljutt skrik från en unge som halvt skrattar och halvt skriker halsen av sig. Visserligen kunde jag tänkt på en MP3, men MP3:n had valt just det tillfället att vara död. Efter ett antal DÅLIGA försök från föräldrarna och ett antal minuters hopp om att få en lugn kupé går jag och köper kaffe. Jag kommer tillbaka ungefär 10 minuter senare och gissa vad ungarna gör???!!! De håller på att skrika, skratta och gapa över hela kupén. Föräldrarna gör inte ett jävla skit. Allt de kan säga är "Tyst nu!" Eller "Lägg av med det där." Inte anstränger de sig att skrika åt dem att hålla käften. Jag satte mig i andra änden av kupén och fortfarande kunde man höra barnen gorma. Ett sista hopp var bistrovagnen som tur hade ett antal platser lediga. Där fick jag sitta resten av resan och jobba lite med mina läxor, dricka upp mitt kaffe och en stunds lugn och ro.
Jag ska i fortsättningen ha min MP3 laddad för alla tågresor och alla föräldrar bör ha en laptop med några filmer i eller en ritbok som barnen kan sitta och pyssla med istället för att låta barnen bete sig hur som helst.
Sitter här och läser lite bloggar. Kan lika gärna skriva en nu när jag inte kan sova. Klockan är halv 2 nu när jag skriver detta och i morgon ska jag upp tidigt. Men det hr egentligen inte med rubriken att göra.
Ämnet bar: Små söta, gulliga ungar ända upp tills de är 5 år enligt min mening. Men söta gulliga och små barn kan också vara enormt irriterande. Skriker, gapar och skrattar så det ekar vart de än går. Visst kan barn få vara barn, för det är inget fel att vara barn. Men i ett tåg av alla ställen.
Jag reste hem till Göteborg idag på eftermiddagen. Resan var alldeles för vild och högljudd för mina öron och alldeles för vild och högljudd för mitt huvud att klara av. Resan var ganska lugn i 30 och endast 30 minuter, tills man kommer till stationen Karlstad, där en familj kliver på med någorlunda lugna barn. Jag kan ta mig en tupplur medans tåget rular iväg till Göteborg. Men inte länge får man en tupplur. För plötsligt vaknar man med av ett högljutt skrik från en unge som halvt skrattar och halvt skriker halsen av sig. Visserligen kunde jag tänkt på en MP3, men MP3:n had valt just det tillfället att vara död. Efter ett antal DÅLIGA försök från föräldrarna och ett antal minuters hopp om att få en lugn kupé går jag och köper kaffe. Jag kommer tillbaka ungefär 10 minuter senare och gissa vad ungarna gör???!!! De håller på att skrika, skratta och gapa över hela kupén. Föräldrarna gör inte ett jävla skit. Allt de kan säga är "Tyst nu!" Eller "Lägg av med det där." Inte anstränger de sig att skrika åt dem att hålla käften. Jag satte mig i andra änden av kupén och fortfarande kunde man höra barnen gorma. Ett sista hopp var bistrovagnen som tur hade ett antal platser lediga. Där fick jag sitta resten av resan och jobba lite med mina läxor, dricka upp mitt kaffe och en stunds lugn och ro.
Jag ska i fortsättningen ha min MP3 laddad för alla tågresor och alla föräldrar bör ha en laptop med några filmer i eller en ritbok som barnen kan sitta och pyssla med istället för att låta barnen bete sig hur som helst.
Kommentarer
Postat av: Johan
Alltså, klart att barnen inte ska få bete sig hur de vill, men föräldrarna kan inte skrika åt dem att hålla käften heller.. man måste hitta balansen däremellan, uppfostra dem på något bestämt men ändå milt vis..
Det är svårt det där..
Syrran åkte också hem igår, från Härnösand, och där var det också skrikiga barn..
Trackback
